Det finns idag nationella undantag från upphovsrätten som gör det möjligt att skapa anpassad media för synskadade. Problemet är att t ex. talböcker som producerats i ett land inte kan föras till ett annat land och användas där, vilket gör att synskadades redan mycket bristfälliga tillgång till litteratur begränsas ytterligare och helt i onödan. Det förhandlas just nu inom WIPO om ett sätt att lösa detta, se t ex. Europaportalens artikel i ämnet där Gustav Gellerbrant, politisk sakkunnig hos justitieminister Beatrice Ask säger: ”Sveriges linje är tydlig. Vi har varit öppna för ett bindande avtal och vi är förhoppningsfulla om att man kommer att reformera EU-linjen”.

Men har Sverige verkligen synskadades bästa för ögonen i förhandlingarna? Det är inte utan att man undrar efter att ha läst James Loves redogörelse:

”In the European Union, the European Commission and a handful of member states want to limit exceptions to cases where publishers do not have similar products on the market, even though it is not common in the EU to make such exceptions conditional upon commercial unavailability. The EU wants restrictive three step language in the agreement. It’s hard to know who the hardliners are in the EU. The EC says they are now Belgium and Sweden, and Belgium does have a large delegation here. Others think the problem is more with France and Germany. We know from the past SCCR that Austria is opposed to a treaty. Most of the EU country positions are not transparent, by design.”

Återigen ser vi problemen med slutna avtalsförhandlingar där inte ens förhandlingspositionerna redovisas. Men inte kan det väl vara så att våra politiska företrädare är beredda att kasta synskadades mänskliga rättigheter i papperskorgen bara för att gå kommersiella aktörer till mötes om att aldrig tillåta förändringar av upphovsrätten som begränsar skyddet – hur betydelselös ändringen än må vara? Nja. Det blir ju väldigt svårt att veta var Sverige står när förhandlingarna inte är mer öppna. James Love berättar om ett annat EU-land:

”I asked Hungary if they were concerned about the use of the exceptions by blind persons, or the precedent a treaty would set. The immediate reply was — the precedent.”

Tillhör Sverige de länder som anser att symbolfrågan är viktigare än synskadades mänskliga rättigheter? Det är i varje fall frågan som jag ställer mig.

Se även Amelia Andersdotter.

Annonser

Futuriteter visar hur illa det står till med källkritiken (för att inte tala om vanligt sunt förnuft) idag. I en artikel i DN-kultur påstås att 1,2 miljarder jobb riskerar försvinna fram till 2015 om inget görs för att minska piratkopieringen. Antalet invånare i EU är 500 miljoner… Går man till själva rapporten (pdf), som för övrigt beställts av Business Action to Stop Counterfeiting and Piracy och tas upp i detta Techdirt-inlägg, kan man dock se att ”kreativa industrier” i DN-artikeln har ändrats till musikbranschen och att 1,2 miljoner jobb har blivit 1,2 miljarder.

Det har också kommit en intressant rapport (pdf) om EU-ländernas implementation av datalagringsdirektivet från en arbetsgrupp för dataskyddsmyndigheter i EU. Se även Futuriteters inlägg.

Nya Zealand verkar fullfölja planerna på att uttryckligen utesluta rena mjukvarupatent från vad som är patenterbart. Så här skrev tidigare en parlamentarisk kommitté som hade till uppgift att se över lagförslaget:

We recommend amending clause 15 to include computer programs among inventions that may not be patented. We received many submissions concerning the patentability of of computer programs. Under the Patents Act 1953 computer programs can be patented in New Zealand (…) Open source, or free, software has grown in popularity since the 1980s. Protecting software by patenting it is inconsistent with the open source model and its proponents oppose it. A number of submitters argue that there is no “inventive step” in software development, as “new” software inevitably builds on existing software. They felt that computer software should be exluded from patent protection as software patents can stifle innovation and competition, and can be granted for trivial or existing techniques. In general we accept this position. (källa)

Det är goda nyheter eftersom, såvitt jag vet, Nya Zealand är anslutet till TRIPS-avtalet. Proponenterna för mjukvarupatent i det tyska rättsfall som jag nyligen skrev om hänvisade just till TRIPS för att motivera varför mjukvarupatent måste accepteras. Nu får vi ett exempel att peka på där man gjort en annan tolkning och där en analys av just mjukvarupatent legat till grund för lagstiftningens utformning.

Brasilien har nu presenterat sitt förslag till upphovsrättsreformer och Michael Geist rapporterar att det bland annat syftar till att göra det olagligt att hindra människor från att använda sin fair-use eller att hindra åtkomst till verk i public domain. Detta kan jämföras med vad som står i senaste Acta-läckan: ”Each Party shall provide that adequate legal protection against a violation of a measure implementing paragraph (4) [=kringgående av tekniska skyddsåtgärder] is independant of any infringement of copyright or related rights”. Förhandlingsparterna verkar vara skrämmande eniga om att göra det olagligt att låsa upp DRM-skydd även om det sker för ändamål som är undantagna upphovsrättsskydd eller om verkens skyddstid har löpt ut. Det är bara ett av de många exempel på tokigheter.

Ett par andra märkligheter i Acta som fler gärna får titta närmare på är 2.18 3a) iii) på sidan 20 som talar om ”referring or linking users to an online location containing infringing material or activity”. Paragrafen ger visserligen tjänsteleverantörer en viss ansvarsfrihet, men verkar samtidigt genom texten i 3a) antyda att sådan länkning eller hänvisning utgör brott mot upphovsrätten eller de närstående rättigheterna. Ordet ”activity” är också intressant. Menas att det skulle vara olagligt att länka till exempelvis TPB? USA föreslår vidare i 3c) att ansvarsfrihet inte ska gälla om tjänsteleverantören drar någon ekonomisk fördel direkt kopplad till upphovsrättsintrång. Är det någon som kan förstå hur YouTube skulle vara möjligt att driva under de förutsättningarna? USA vill heller inte ge ansvarsfrihet om tjänsteleverantören får kunskap om att ”an activity using the material is infringing”. Här ser vi återigen ordet ”activity” och det är aktiviteten och inte enskilda handlingar som sägs göra intrång. Jag undrar om detta är tänkt att användas mot torrent-sajter för att kunna peka på fildelningsaktiviteten i stort utan att behöva visa att torrentfilerna i sig är olagliga.

WIPO släppte för ett tag sedan en studie med titeln Scoping Study on Copyright and Related Rights and the Public Domain. Utgångspunkten är att inte bara se public domain som det som ”blir över” i förhållande till upphovsrättsskyddade verk utan lyfta fram och belysa värdet av public domain i sig. Jag har inte riktigt hunnit gå igenom den än, men utgångspunkten verkar lovvärd så jag tänkte att jag skulle tipsa om den.

Mark Klamberg uppmärksammar en intervju med Johan Axhamn som för Sveriges räkning ansvarat för det kapitel i ACTA som handlar om upphovsrättsintrång på internet. Axhamn säger i intervjun att Sverige visserligen sträver efter större öppenhet men:

”att  frihandelsavtal förhandlas under utrikessekretess är egentligen inget nytt, enligt Johan Axhamn.  Förhandlingar om frihandelsavtal är normalt sett alltid slutna. Om det vore full transparens skulle parterna  inte våga vara öppna mot varandra.”

Detta tål att jämföras med Michael Geists beskrivning av hur den närmaste parallellen till ACTA, dvs. internetavtalen som förhandlats fram inom WIPO, hanterats:

The two WIPO Internet Treaties (WCT and WPPT) were negotiated in a completely open meeting at the Geneva Convention Center. The public was allowed to attend without accreditation. The draft texts for the WCT and the WPPT were public, and the U.S. government requested comments on the draft texts, which were available, among other places, from the U.S. Copyright Office.

Axhamn skrev förresten en Newsmill-artikel förra året som är intressant att läsa mot bakgrund av diskussionerna om ACTA. Han gav där sitt starka stöd till Ipred och beklagar att de branschsamtal som regeringen tog initiativ till i syfte att förmå internetleverantörerna att medverka i någon form av ”självsanerande verksamhet” inte gav några konkreta resultat. Vidare skrev han:

Emellertid förekommer både inom EU som WIPO, diskussioner om möjligheten att reglera internetleverantörers ansvar för upphovsrättsintrång som förmedlas av dem. Enligt min uppfattning behövs en sådan reglering för att bygga upp ett rättsmedvetande för användning och tillhandahållande av internetuppkoppling, eftersom det saknas idag.

Axhamn skrev också en debattartikel ihop med Cecilia Renfors för två år sedan – Så rensar vi upp bland fildelarna:

Vårt lagförslag innebär att en internetleverantör ges en lagenlig rätt och skyldighet att säga upp ett abonnemang som har använts för att systematiskt begå upphovsrättsintrång genom att utan rättighetshavarnas samtycke eller stöd i lag tillgängliggöra upphovsrättsligt skyddat material.
(…)

För att undvika framtida förelägganden kan internetleverantören förväntas vidta åtgärder i förebyggande syfte, till exempel att ta fram olika former av uppförandekoder för sina abonnenter och att tydligare informera om de regler som gäller och de konsekvenser som otillåtna förfaranden kan medföra. En sådan utveckling skulle, enligt vår mening, vara positiv.

Andra bloggare om ACTA: Karl Sigfrid (missa inte hans länk till Michael Geist), HAX, Christian Engström.