Den senaste tidens omtalade attack mot budbärarimmuniteten fick mig att gå tillbaka till förarbetena för att se vad som står där. Jag hittade då följande intressanta passage i proposition 2008/09:67 (s. 195):

En ytterligare fråga är om det finns anledning att gå ännu längre och införa en möjlighet att ingripa med vitesförbud mot mellanhänder som inte ens kan anses medverka till ett intrång i objektiv bemärkelse men vars tjänster ändå används på något sätt i samband med ett intrång. Den situation som då närmast är aktuell  är om ytterligare möjligheter bör införas att rikta förelägganden mot Internetleverantörer när intrång begås i deras nät. Denna fråga togs upp redan i samband med genomförandet av upphovsrättsdirektivet [s. 342].

Vad säger det om lagstiftarens avsikter? Frågan om mer långtgående möjligheter till vitesförbud kom att behandlas av Cecilia Renfors utredning – ni vet, den som föreslog ett system där digital exil kunde utdömas – vilken sedan avfärdades (något som förklaras i ovanstående proposition i anslutning till detta citat).