Som jag rapporterade  för några månader sedan förväntas Hovrätten i Västra Sverige i september i år meddela om ett internetdomännamn kan förverkas. Jag trodde därför att åklagare i Pirate Bay-målet skulle invänta den domen, men enligt Ekot, Svt och Metro har det nu lämnats in ett yrkande till Stockholms Tingsrätt om förverkande av domännamnen thepiratebay.se och thepiratebay.is. Grunden är att domännamnen skulle utgöra hjälpmedel vid brott.

Jag tycker att detta är en mycket problematisk tolkning. Dels för att det kan få allvarliga konsekvenser för yttrandefriheten (det är ingen slump att Nils Funcke var den första person som jag sett lyfta fram nyheten) att slå in på den banan och dels för att jag rent principiellt har svårt att se vad man skulle ha för rätt att ”beslagta” namn och kännetecken.

För ett tag sedan kunde vi läsa hur Neste Oil ville stänga ned en parodisajt av Greenpeace som företaget upplevde vara besvärande. Vill vi verkligen se en utveckling där företag likt detta kan gå till domstol och yrka på att hela domännamn förverkas? I Aftonbladets tidiga historia drogs utgivningstillståndet gång på gång in, men tidningen kom ut under ett nytt men snarlikt namn. Vad hade hänt om namnet helt sonika förbjudits?

I samband med mitt tidigare inlägg gjorde jag litet egna undersökningar. Min tankegång var att om namn och kännetecken kan beslagtas av staten så borde rimligtvis Patent- och Registreringsverket, som bland annat hanterar varumärken, känna till något om detta. Jag ställde därför en fråga till myndigheten: ”Känner ni till några fall där domstol beslutat om förverkande av varumärken eller andra kännetecken för att de befunnits vara ‘verktyg vid brott’ trots att de inte i sig utgjort intrång i någon annans rättigheter eller på annat sätt i sig stridit mot de krav som varumärkeslagen ställer upp?”. Deras juristchef Magnus Ahlgren svarade att han inte känner till något sådant fall.

Ahlgren skrev vidare: ”Skillnaden mellan ett domännamn och ett varumärke i detta sammanhang är ju att ett varumärke enbart är ett kännetecken medan ett domännamn dels har en känneteckenfunktion och därtill har en adressfunktion till en viss hemsida på internet.” Det är förvisso sant, men det är heller inte långsökt att hävda att adressfunktionen har med vägledning att göra och att det är samma funktion som varumärken också ofta fyller.

Det är också oklart vad ett eventuellt förverkande skulle innebära. Skulle den tidigare domänägaren eller någon annan ges rätt att återregistrera samma domännamn (i varje fall om staten inte betalar den årliga avgiften)? Ett förverkande kan inte genomföras med mindre än att Stiftelsen för Internetinfrastruktur konfigurerar om sina namnservrar. Skulle beslutet vara utformat så att det är dem som beslutet riktar sig mot, och kan en omkonfiguration av en server verkligen beskrivas i termer av förverkande? Kan alla typer av webbtjänster bli föremål för förverkande?

Och skulle det verkligen vara värt att slå in på den här vägen när den enda effekten är en fragmentering av DNS och möjligtvis sämre säkerhet för internetanvändare?

Är det bara en fråga om proportionalitet och inte om principer, att inte avtal med ett tryckeri kan bli föremål för förverkande när en tidning gör sig skyldig till brott? Bryter vi inte genom en farlig barriär om vi börjar godta att staten, genom domstolars försorg, beslagtar verktyg för yttrandefrihet?

Skriv gärna kommentarer, men tänk på att min text handlar om den principiella frågan och inte just om Pirate Bay.

Förbud av tal och teknik

februari 21, 2013

Skulle du våga publicera numret 225462883947465775513356118837353101017734575740 på din hemsida? [*]

Det är ett hashvärde för en fil som innehåller allt material på Pirate Bay. För den som inte vet vad ett hashvärde är kanske man skulle kunna förklara det så här: tänk dig att du har tagit ett foto och förminskar det till 6 x 6 pixlar i gråskala. Då har du komprimerat informationen så hårt att du omöjligt kan få tillbaka originalet, men det som du har kvar kan ändå tjäna som ett slags fingeravtryck för originalfilen.

Tolkar du ljusstyrkan för varje pixel som ett värde och skriver dem efter varandra får du ett stort tal i stil med det ovan nämnda – en kod som identifierar innehållet utan att vara innehållet. Liknande ”komprimering” kan naturligtvis tillämpas på godtyckliga filer.

Numera publicerar inte TPB några traditionella länkar på sin webbsida och driver heller inte någon tracker. Istället postas filers hashvärde. De BitTorrent-program som körs på användarnas egna datorer kan idag skapa en katalog över vilka IP-adresser som rapporterat sig ha information om en fil med en viss hashsumma. Denna katalog, kallad DHT, byggs upp på ett distribuerat sätt där varje användares datorprogram drar sitt strå till stacken och hjälper till med att svara på förfrågningar.

Mot bakgrund av detta är det intressant att ställa sig några frågor:

  • Skulle publicering av talet 225462883947465775513356118837353101017734575740 kunna ge nära 1 års fängelse och mångmiljonskadestånd?
  • Om du öppnar din BitTorrent-klient för att helt lagligt ladda hem t ex. operativsystemet Linux och datorprogrammet i bakgrunden, som en del av DHT-tekniken, automatiskt hjälper en annan användare att hitta rätt till andra, för dig helt okända, användare som delar ut en piratkopierad fil, gör du då något olagligt?
  • Om du inte gör någonting olagligt när du hämtar Linux på ovanstående sätt, varför ansåg då Hovrätten sig ha rätt att förbjuda internetleverantören Portlane att ge internetaccess till trackern openbittorrent.com?  Den trackern utförde väsentligen samma typ av jobb som din BitTorrent-klient med DHT-stöd gör. Lägg därtill att i båda fallen handhas ingenting annat än IP-adresser och hashsummor – inga filnamn eller beskrivningar förekommer. Det är alltså omöjligt att veta vilka filer som överförs.
  • Om vitesförbudet inte ska tolkas som att handlingen i sig är olaglig, innebär det då att domstolar har rätt att på liknande sätt förbjuda enstaka BitTorrent-användare från att använda sig av modern BitTorrent-teknik?

Avslutningsvis skulle jag vilja nämna något helt annat som är värt att hålla ögonen på:

I september i år kommer Hovrätten för Västra Sverige i en vägledande dom (mål B 3613-12) att besluta om internetdomännamn kan be föremål för förverkande i Sverige (tingsrätten ansåg det), dvs. att domännamnet ifråga, om jag förstått saken rätt, tillfaller staten. Utöver att Nils Funcke tagit upp det och att det diskuterades kort på Internetdagarna så verkar saken ha gått ganska obemärkt förbi, vilket är högst beklagligt.

[*] Det här talet är nästan identiskt med det korrekta, men en siffra har ändrats. Se TorrentFreak för detaljer. Förresten, är det ingen T-shirtsförsäljare som funderat på att trycka upp det hexadecimala numret?