Piratpartiet har publicerat en rapport som på ett mycket överskådligt sätt visar vad partiet gjort och åstadkommit i EU-parlamentet. All heder åt Engström och Andersdotter för deras värdefulla insatser för en sund informationspolitik och mänskliga rättigheter. Möjligtvis kan jag tycka att Carl Schlyters (mp) roll i Acta-protesterna förminskas på ett litet orättvist sätt. Acta-bloggen fyllde en mycket viktig funktion (precis som nu aktuella ttippen gör det idag).

Hur som helst, jag skulle vilja balansera rapporten genom att ta upp vad jag upplever vara ett betydande misslyckande: piratpartiet lyckades inte stoppa det enhetliga EU-patentsystemet. Det innebär såvitt jag förstår att Sverige kommer att ingå i ett europeiskt patentsystem med bristande möjlighet till demokratiskt ansvarsutkrävande där vi på sikt riskerar att utsättas för mjukvarupatent.

Vad värre är verkade Christian Engström göra felbedömningen att EU-patentet (”unitary patent”), till följd av oenighet bland medlemsländerna, aldrig skulle bli verklighet. Även om piratpartiet vid omröstningen i EU-parlamentet motsatte sig ändringarna försökte man, kanske på grund av denna missbedömning, aldrig i förväg väcka allmän opinion och uppmana medborgare att göra sin röst hörd. Detta misslyckande förtar inte de goda saker (pp) uppnått och jag skulle inte avråda någon från att rösta på (pp) av denna anledning, men det är likväl en besvikelse att det inte ens gjordes några försök till gräsrotsmobilisering.

 

Om du inte redan följer .SE-stiftelsens blogg så gör det. De har en rad duktiga skribenter som tar upp många aktuella informationspolitiska frågor. Det senaste inlägget – Kommer .SE att stänga ner thepiratebay.se? – reagerade jag dock starkt på. Närmare bestämt denna passus:

Vilka  åtgärder skulle domstolen begära?

Det går naturligtvis inte att förutse helt, men några möjligheter är att begära att domännamnet ska avregistreras, att namnservern ska tas bort eller att domännamnet ska förverkas (tas i beslag) eller sättas på .SE:s spärrlista.

Jag tycker att det är alldeles utmärkt att .SE resonerar öppet om hur man ser på eventuella blockeringskrav, men jag finner ordvalet problematiskt. Vad innebär det att ett domännamn ”tas i beslag”? När ett domännamn slås upp skickar internetanvändarens klient en förfrågan som en domännamnserver svarar på. Det handlar alltså om kommunikation – en process med vilken meddelanden utbyts. En blockering innebär att operatören av servern konfigurerar mjukvaran så att den svarar fel (”ljuger”) eller inte svarar alls (läs mer om vilka säkerhetsproblem detta leder till). Om ett påbud om blockering ska anses vara ett beslag, vad är det då som beslagtas?

Kanske ett exempel kan göra min invändning tydligare. Säg att mjukvaran DC++ används för att illegalt fildela filmen Prometheus och att filmbolaget vill stoppa det. Låt oss för ett ögonblick betrakta hantering i detta program av filer vars namn innehåller texten ”Prometheus” som ett virtuellt objekt som vi benämner P. Filmbolaget framför nu påståendet att P bör tas i beslag av polisen. Att kalla detta för beslag är inte logiskt. Det handlar inte om beslag av egendom utan snarare om att genom tvång inskränka någons handlingsfrihet.

Är det verkligen rimligt att på detta sätt språkmässigt förvandla processer till virtuell egendom som kan tas i beslag trots att ”beslagets” innebörd blir att vissa handlingar förbjuds eller påtvingas någon?

Det här inte bara en liten språkanmärkning utan någonting som kan få stora konsekvenser. Efter att Ipred implementerades finns det skrivelser i både den svenska upphovsrättslagen och nu på senare tid i artikel 10.2 i Acta som är väldigt lika de lagar som myndigheter i USA lutar sig mot för att motivera domännamnscensur. Det vore en mycket olycklig utveckling för yttrandefriheten om Europa går i den riktningen. Därför bör vi akta oss noga för att beskriva domännamn som ting, egendom, eller hjälpmedel och istället se uppslagning av domännamn som en process.

Den välkända bloggen TechDirt publicerade i slutet av november förra året en längre genomgång av argument mot Protect IP-lagen och SOPA-lagförslaget i USA. Det inlägget har nu under en månads tid censurerats från Googles sökindex efter en begäran av antipiratföretaget Armovore (förutsatt uppgifterna som inkommit till Google inte är förfalskade). DMCA-systemet i USA möjliggör censur, vilket är viktigt att uppmärksamma när nu EU-kommissionen fått för sig att gå samma väg. TechDirt informerades inte om censuren utan upptäckte den av en slump.

Nyligen beslagtog säkerhetstjänsten i USA företaget JotForms domännamn. Det är ett relativt nystartat företag som erbjuder sina kunder/användare att enkelt skapa webbformulär (t ex. för enkäter och liknande). I ett slag censurerades där miljontals formulär för hundratusentals av deras användare. När företagets ägare kontaktade säkerhetstjänsten fick han enligt egen utsago höra att utredaren där var upptagen och skulle ta sig en titt på fallet samma vecka (!) och återkomma om han gav henne sitt nummer. Det är knappast något drömläge att som ungt företag att komma att förknippas med brottslighet (många enkäter kan vara integritetskänsliga varför detta allvarligt skadar förtroendet) och hamna i en situation där alla kunder förlorar tillgång till tjänsten (även de betalande) eller åtminstone besväras av att manuellt behöva flytta till en annan domän.

JotForms grundare beskrev det så här:

“I told them we are a web service with hundreds of thousands of users, so this is a matter of urgency, and we are ready to cooperate fully. I was ready to shut down any form they request and provide any information we have about the user. Unfortunately, she told me she needs to look at the case which she can do in a few days. I called her many times again to check about the case, but she seems to be getting irritated with me. At this point, we are waiting for them to look into our case.”

Paniken hos denna företagare som den fetstilade meningen återger visar hur mycket makt den får som ges möjlighet till sådan här censur.

Förresten är det intressant att se hur amerikanska myndigheter redan nu börjat, som de absurt nog kallar det, ”beslagta” domännamn. De gör det med hänvisning till lagar som påminner väldigt mycket om artikel 10.2 i Acta och skrivningar som redan finns i den svenska upphovsrättslagen. Frågan är om rättstillämpningen i andra länder, däribland USA, skulle kunna komma att påverka den i Sverige om vi ratificerar Acta.

Det är naturligtvis absurt att påstå att censur av ett domännamn (som kräver att någon utför en åtgärd) är en form av beslag (som antyder att egendom tas i besittning), men det visar hur viktigt det är att vara uppmärksam på språkanvändning och missvisande metaforer.

Enligt den här pressreleasen från japanska utrikesdepartementet har Sverige redan skrivit under Acta-avtalet. På regeringens hemsida hittar jag ingenting om detta. Någon som vet mer?


Uppdatering:
Se även Wired UK och La Quadrature du Net

Futuriteter visar hur illa det står till med källkritiken (för att inte tala om vanligt sunt förnuft) idag. I en artikel i DN-kultur påstås att 1,2 miljarder jobb riskerar försvinna fram till 2015 om inget görs för att minska piratkopieringen. Antalet invånare i EU är 500 miljoner… Går man till själva rapporten (pdf), som för övrigt beställts av Business Action to Stop Counterfeiting and Piracy och tas upp i detta Techdirt-inlägg, kan man dock se att ”kreativa industrier” i DN-artikeln har ändrats till musikbranschen och att 1,2 miljoner jobb har blivit 1,2 miljarder.

Det har också kommit en intressant rapport (pdf) om EU-ländernas implementation av datalagringsdirektivet från en arbetsgrupp för dataskyddsmyndigheter i EU. Se även Futuriteters inlägg.

Nya Zealand verkar fullfölja planerna på att uttryckligen utesluta rena mjukvarupatent från vad som är patenterbart. Så här skrev tidigare en parlamentarisk kommitté som hade till uppgift att se över lagförslaget:

We recommend amending clause 15 to include computer programs among inventions that may not be patented. We received many submissions concerning the patentability of of computer programs. Under the Patents Act 1953 computer programs can be patented in New Zealand (…) Open source, or free, software has grown in popularity since the 1980s. Protecting software by patenting it is inconsistent with the open source model and its proponents oppose it. A number of submitters argue that there is no “inventive step” in software development, as “new” software inevitably builds on existing software. They felt that computer software should be exluded from patent protection as software patents can stifle innovation and competition, and can be granted for trivial or existing techniques. In general we accept this position. (källa)

Det är goda nyheter eftersom, såvitt jag vet, Nya Zealand är anslutet till TRIPS-avtalet. Proponenterna för mjukvarupatent i det tyska rättsfall som jag nyligen skrev om hänvisade just till TRIPS för att motivera varför mjukvarupatent måste accepteras. Nu får vi ett exempel att peka på där man gjort en annan tolkning och där en analys av just mjukvarupatent legat till grund för lagstiftningens utformning.

Brasilien har nu presenterat sitt förslag till upphovsrättsreformer och Michael Geist rapporterar att det bland annat syftar till att göra det olagligt att hindra människor från att använda sin fair-use eller att hindra åtkomst till verk i public domain. Detta kan jämföras med vad som står i senaste Acta-läckan: ”Each Party shall provide that adequate legal protection against a violation of a measure implementing paragraph (4) [=kringgående av tekniska skyddsåtgärder] is independant of any infringement of copyright or related rights”. Förhandlingsparterna verkar vara skrämmande eniga om att göra det olagligt att låsa upp DRM-skydd även om det sker för ändamål som är undantagna upphovsrättsskydd eller om verkens skyddstid har löpt ut. Det är bara ett av de många exempel på tokigheter.

Ett par andra märkligheter i Acta som fler gärna får titta närmare på är 2.18 3a) iii) på sidan 20 som talar om ”referring or linking users to an online location containing infringing material or activity”. Paragrafen ger visserligen tjänsteleverantörer en viss ansvarsfrihet, men verkar samtidigt genom texten i 3a) antyda att sådan länkning eller hänvisning utgör brott mot upphovsrätten eller de närstående rättigheterna. Ordet ”activity” är också intressant. Menas att det skulle vara olagligt att länka till exempelvis TPB? USA föreslår vidare i 3c) att ansvarsfrihet inte ska gälla om tjänsteleverantören drar någon ekonomisk fördel direkt kopplad till upphovsrättsintrång. Är det någon som kan förstå hur YouTube skulle vara möjligt att driva under de förutsättningarna? USA vill heller inte ge ansvarsfrihet om tjänsteleverantören får kunskap om att ”an activity using the material is infringing”. Här ser vi återigen ordet ”activity” och det är aktiviteten och inte enskilda handlingar som sägs göra intrång. Jag undrar om detta är tänkt att användas mot torrent-sajter för att kunna peka på fildelningsaktiviteten i stort utan att behöva visa att torrentfilerna i sig är olagliga.

WIPO släppte för ett tag sedan en studie med titeln Scoping Study on Copyright and Related Rights and the Public Domain. Utgångspunkten är att inte bara se public domain som det som ”blir över” i förhållande till upphovsrättsskyddade verk utan lyfta fram och belysa värdet av public domain i sig. Jag har inte riktigt hunnit gå igenom den än, men utgångspunkten verkar lovvärd så jag tänkte att jag skulle tipsa om den.

Techdirt rapporterar att en juridisk analys (pdf) av kommissionens agerande i Acta-förhandlingarna visat att det inte var lagligt. Parlamentet måste hållas fullt underrättat om förhandlingarna. Som Michael Geist tidigare belyst finns det tecken på att den relativa öppenhet vi fått se på senare tid kan vara högst tillfällig. Därför är detta ett välkommet besked. Det tvingar visserligen inte fram någon öppenhet i förhållande vill oss vanliga medborgare, men det är ett steg på vägen. Så låt oss hålla trycket uppe.

En annan intressant nyhet är att Christian Engström (pp) och Lena Ek (c) ställer frågor till kommissionen om datalagringsdirektivet och dess förhållande till Europakonventionen om mänskliga rättigheter (läs gärna mitt tidigare inlägg i det ämnet). Svar ska komma inom 6 veckor.

Regeringen skriver i ett pressmeddelande att EUs medlemsstater nu enats om att verka för att avtalsutkastet i Acta-förhandlingarna snarast offentliggörs. Med tanke på den tidigare oenigheten undrar jag dock med vilken grad av entusiasm denna linje kommer att drivas gentemot de andra länderna som deltar i förhandlingarna. Men det är ändå glädjande nyheter. Regeringen passar förresten på att försöka plocka politiska poäng genom att peka på Sveriges betydelse för kampen för öppenhet. Det kan den nog behöva med tanke på dess i övrigt vådliga framfart på informationspolitikens område. TechDirt kommenterar utvecklingen så här:

”who is left arguing that the documents need to be kept secret? As far as I can tell from the earlier list, we’re now down to Singapore, South Korea and the US. That’s odd, because Singapore, South Korea and the US already have trade agreements of this nature. In fact, much of ACTA is actually based on the agreement between the US and South Korea — which is already proving problematic for those in South Korea.”

Hos Knowledge Ecology International (KEI) finns förresten en intressant analys av det läckta Acta-dokumentet. Tips på andra genomgångar mottages tacksamt.

Uppdatering: Se även Juristens Funderingar, HAX, och arstechnica-artikeln som Nemokrati tipsade om i kommentarerna.

Datalagring och ACTA

mars 2, 2010

Ett snabbt nedslag i bloggosfären:

  • Piratpartiet skriver i ett pressmeddelande att Tysklands implementation av datalagringsdirektivet förklarats okonstitutionell. Börjar det inte bli dags för miljöpartiet att ompröva sin linje?
  • Största ACTA-läckan hittills har nu inträffat. Läs Michael Geist om saken och se det läckta dockumentet (pdf) som detaljerat förklarar varje lands hållning. Jag har bara hunnit skumma det litet än så länge, men det är mycket intressant, om än litet rörigt. USA vill bland annat se ett globalt DMCA-system med notice and takedown. Jag hoppas att många ögon nu kommer att granska dokumentet.

Mark Klamberg uppmärksammar en intervju med Johan Axhamn som för Sveriges räkning ansvarat för det kapitel i ACTA som handlar om upphovsrättsintrång på internet. Axhamn säger i intervjun att Sverige visserligen sträver efter större öppenhet men:

”att  frihandelsavtal förhandlas under utrikessekretess är egentligen inget nytt, enligt Johan Axhamn.  Förhandlingar om frihandelsavtal är normalt sett alltid slutna. Om det vore full transparens skulle parterna  inte våga vara öppna mot varandra.”

Detta tål att jämföras med Michael Geists beskrivning av hur den närmaste parallellen till ACTA, dvs. internetavtalen som förhandlats fram inom WIPO, hanterats:

The two WIPO Internet Treaties (WCT and WPPT) were negotiated in a completely open meeting at the Geneva Convention Center. The public was allowed to attend without accreditation. The draft texts for the WCT and the WPPT were public, and the U.S. government requested comments on the draft texts, which were available, among other places, from the U.S. Copyright Office.

Axhamn skrev förresten en Newsmill-artikel förra året som är intressant att läsa mot bakgrund av diskussionerna om ACTA. Han gav där sitt starka stöd till Ipred och beklagar att de branschsamtal som regeringen tog initiativ till i syfte att förmå internetleverantörerna att medverka i någon form av ”självsanerande verksamhet” inte gav några konkreta resultat. Vidare skrev han:

Emellertid förekommer både inom EU som WIPO, diskussioner om möjligheten att reglera internetleverantörers ansvar för upphovsrättsintrång som förmedlas av dem. Enligt min uppfattning behövs en sådan reglering för att bygga upp ett rättsmedvetande för användning och tillhandahållande av internetuppkoppling, eftersom det saknas idag.

Axhamn skrev också en debattartikel ihop med Cecilia Renfors för två år sedan – Så rensar vi upp bland fildelarna:

Vårt lagförslag innebär att en internetleverantör ges en lagenlig rätt och skyldighet att säga upp ett abonnemang som har använts för att systematiskt begå upphovsrättsintrång genom att utan rättighetshavarnas samtycke eller stöd i lag tillgängliggöra upphovsrättsligt skyddat material.
(…)

För att undvika framtida förelägganden kan internetleverantören förväntas vidta åtgärder i förebyggande syfte, till exempel att ta fram olika former av uppförandekoder för sina abonnenter och att tydligare informera om de regler som gäller och de konsekvenser som otillåtna förfaranden kan medföra. En sådan utveckling skulle, enligt vår mening, vara positiv.

Andra bloggare om ACTA: Karl Sigfrid (missa inte hans länk till Michael Geist), HAX, Christian Engström.

Hur man kan öppna upp Acta

januari 28, 2010

Jag är personligen förtjust i pledge-modellen för finansiering av musikinspelningar – en musikartist säger att si och så här mycket behöver jag för min professionella skivproduktion och så kan fans komma med utfästelser om hur mycket de är villiga att bidra med. I gengäld kan artisten ge rabatt på konsertbiljetter och kanske något extra fint erbjudande till den som kommer med den sista utfästelsen som gör att projektet når upp till det budgeterade beloppet och blir helfinansierat. Musiken kan sedan släppas fritt. Inbitna fans kan alltså indirekt hjälpa till att sprida artistens musik till nya grupper lyssnare.

Det slog mig att vi nog behöver en liknande form av kollektivt handlande för att få till stånd en öppning av Acta-förhandlingarna. Problemet idag är att ett enskilt mindre land inte kan tvinga fram denna eftersökta transparens och då överväger istället fördelarna med att stanna kvar i förhandlingarna eftersom det då ändå är möjligt att försöka påverka. Detta gör att politiker kan undandra sig sitt ansvar eftersom det inte går att se skillnad på de som uppriktigt strävar efter öppenhet och de som bara säger sig göra det – väl medvetna om att de inte kommer att behöva sätta någon kraft bakom de orden.

Lösning vore att länder deklarerar att de:

  1. kräver att förhandlingarna öppnas upp
  2. kommer att lämna förhandlingarna och inte skriva under avtalet om tillräckligt många andra länder (ett i förväg specificerat antal/urval länder) också ställer samma krav och de inte infrias.

Om detta gjordes skulle det inte bara vara tomma ord från våra ledande politiker. Ett krav på transparens skulle då backas upp med ett reellt hot om att ett flertal viktiga länder skulle överge avtalet. Det skulle göra det det möjligt att utkräva politiskt ansvar.

Andra bloggare om Acta: Karl Sigfrid, Farmor Gun, Michael Geist