Här kommer en guide inför EU-parlamentsvalet. Texten är litet lång, men jag tror att den är väl värd en genomläsning – även för dig som inte tänkt rösta på (pp). Jag skriver det som en tänkt dialog för att få litet struktur på det hela.

”Är inte allt fokus på datalagringen egentligen överdrivet?”
Tänk dig att EU eller staten kräver att alla medborgare ska bära elektronisk fotboja som via GPS exakt registrerar vår minsta rörelse och vilka människor vi besöker. När människor nu är litet mer lättklädda i sommarvärmen kan du se fotbojan runt deras ben när du möter dem. Den insamlade informationen kan användas för att på en karta plotta ut varje människas rörelsemönster in i minsta detalj. För att minska administration och göra så att folk inte ska tänka så mycket på fotbojorna kommer man efter ett tag fram till att flytta fotbojan in i något vardagligt men oumbärligt verktyg som alla ändå bär på. Blicken faller snart på mobiltelefonen och så blir det.

Hade vi medborgare gett vårt medgivande till ett system med obligatoriska fotbojor om vi hade tagit steget via traditionella fysiska bojor först? Naturligtvis inte. Därför ska vi naturligtvis inte heller acceptera det än mer integritetskränkande intrång i den privata sfären som dagens datalagring innebär. Att övervakningen inte skaver mot benet utan istället är integrerad i våra oumbärliga och omtyckta telefoner gör bara saken värre då intrånget osynliggörs men ändå finns kvar.

”Det är ingen fara – innehållet i samtal lagras inte
Låt säga att en okänd person av någon anledning anlitar en privatspanare för att övervaka dig och kartlägga ditt liv. Privatspanaren skuggar dig och studerar dina förehavanden in i minsta detalj. Vid avslutat arbete sammanställer han en detaljerad rapport. Den kommer naturligtvis inte innehålla varje detalj och enskilt ord du uttalat utan vara en sammanställning över hur du har rört dig och vilka du har träffat och när. Detta nedkok av den detaljerade privatspaningen är precis det som kallas metadata/trafikdata. Metadata är inte oväsentliga detaljer utan utgör kärnan av den insamlade integritetskänsliga informationen!

Det kan inte vara okej att detta system skalas upp och riktas mot varenda människa i ett land, helt utan brottsmisstanke. Om tvångsmedel används utan brottsmisstanke bryter vi igenom en farlig principiell barriär.

”Övervakningen sker med automatik – min privata korrespondens läses inte av människor, så det är ingen fara
Idag när vi matar in några ord i en sökmotor gör sökmotorn ingen djupare analys av sökordens innebörd utan letar efter förekomster, dvs. datorprogrammen har ingen djupförståelse av språk utan opererar på ytnivå. Men utvecklingen går fort. Det är inte orimligt att anta att vi om ett antal år har datorprogram som – även om ”textförståelse” kanske är ett väl starkt ord – ändå klarar att lägga ihop ett och ett och dra slutsatser utifrån vad vi säger och skriver.

Vad händer med vår attityd till automatisk behandling av känslig korrespondens när datorer plötsligt börjar att (i viss mån) ”förstå” och fatta beslut utifrån vad vi säger? Skulle du vilja att ett sådant datorprogram läser din dagbok eller privata mejl?

Vi behöver politiska representanter som förstår vikten av och fokuserar på personlig integritet och dataskydd. De data som stater och företag samlar in idag kan bli än mer integritetskänsliga i framtiden. Dagens datalagringsdirektiv är ytterst integritetskränkande och inskränker mänskliga rättigheter. Vad värre är finns det en inneboende expansiv logik i tanken bakom lagringen – idén om att hela befolkningen måste övervakas istället för bara brottsmisstänkta. Det finns alltid något mer som går att lagra och det finns en stor risk för att lagringskrav utökas till att omfatta inte bara internetleverantörer utan även vanliga internettjänster.

”Jag är inte rädd massövervakningen – den drabbar inte mig”
Här måste man skilja på personlig rädsla och en analys av vad som är vettigt i ett demokratiskt samhälle. Jag är inte heller personligen ”rädd” för massövervakningen (även om den är obehaglig), men det hindrar inte att jag är mycket starkt kritisk mot den. Den förskjuter maktförhållandena i samhället, ändrar förhållandet mellan medborgare och stat, samt är ett hot mot yttrandefrihet och flera andra viktiga friheter. Samtidigt öppnar övervakningen upp för att tvångsmedel används utan brottsmisstanke. Det finns en lång rad problem som inte har någonting att göra med om man personligen är rädd eller ej.

Massövervakningsproblematiken har en del gemensamt med kärnvapen som används i avskräckande syfte. Om något går fel (information läcks/utnyttjas eller samhällsutvecklingen går i en oväntad och dålig riktning) är riskerna ofantliga, och även om det inte händer föregår man med dåligt föredöme när det gäller nedrustning i länder med mer problematiska regimer. Hur ska västerländska demokratier med trovärdighet kunna kritisera diktaturer om vi använder samma verktyg som de?

”De borgerliga partierna är liberala – jag röstar på ett av dem”
Det där resonemanget bygger på en föråldrad världsbild. De borgerliga partierna företräder en liberal ekonomisk politik men i frågor som rör personlig frihet, demokratins välmående och internet är de svenska partier som ligger litet åt vänster numera ofta betydligt bättre företrädare. Frihetsfrågorna är helt enkelt utspridda över den politiska skalan. Rösta inte på ett parti av gammal vana – undersök alternativen och var pragmatisk.

Även om vissa av de borgerliga partiernas representanter i EU har röstat mot datalagringsdirektivet är (s), (c), (fp), (kd) och (m) för datalagring. I EU-valdebatten har man kunnat höra mycket missvisande budskap om motsatsen, men det råder ingen tvekan om att alla dessa partier åtminstone på partinivå stödjer systemet med digital fotboja via våra mobiltelefoner. Partierna ifråga vill ofta låtsas som om massövervakningen endast har med dem som är misstänkta för grova brott att göra. Det är ett falskt argument. Antingen massövervakar man hela befolkningen eller så gör man det inte. Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Dessutom vill flera av de borgerliga partierna på nationell nivå att dessa ytterst integritetskänsliga uppgifter ska få hämtas ut även vid misstanke om enkla brott. Det saknas intellektuell hederlighet i debatten.

De borgerliga partierna präglas också av ett stort mått av naivitet när det gäller hur lagar och regler införs smygvägen genom internationella avtal inom ramen för en odemokratisk process. Jag har sett många mena att sekretess är normalt vid internationella avtalsförhandlingar. Det kanske stämmer för justering av tullnivåer och liknande, men i samband med Acta-förhandlingarna visade organisationen KEI Online att det finns många internationella normer som förhandlas fram under betydligt mycket större öppenhet. Bara för att parlamentet får ta ställning till det färdiga avtalet (då de ställs inför fullbordat faktum) är ju inte processen som lett fram till avtalets utformning demokratisk. Vissa borgerliga företrädares urskuldande skulle kunna liknas med att det är okej om vi slopar riksdagsdebatter och remissförfaranden om bara riksdagen får rösta ja eller nej till förslag. Det finns helt enkelt en bristande kritisk inställning och demokratisyn.

Naturligtvis skulle EU kunna tvinga fram öppna förhandlingar med demokratisk insyn om man bara ville. Det räcker med att parlamentet förklarar att man annars tänker rösta nej oavsett avtalsinnehåll. Svårare är det inte. Välj ett parti som står upp för ett demokratiskt arbetssätt.

”Min kandidat säger att han/hon inte tänker tillåta att handelsavtalet mellan EU & USA gör så att demokratiska beslut kan överprövas”

Vad handelsavtalet kan komma att innebära är att ett företag säger till en stat att ”Vi kan inte tvinga er att ändra det demokratiskt fattade beslutet som vi ekonomiskt förlorar på, men ändrar ni inte beslutet kommer vi att kräva ett skadestånd på X miljoner/miljarder kronor”. En del partier försöker låtsas som att det inte finns något tvång eftersom landet kan stå fast vid sina ändrade regler om det bara betalar skadeståndet, vilket är riktigt. Men ekonomiska sanktioner eller hot därom kommer naturligtvis att leda till att demokratiska beslut överprövas (eller att folkvalda drar sig för att fatta dem till att börja med). Att låtsas som motsatsen, så som vissa gör, är direkt vilseledande mot väljarna.

Motståndet mot s.k. ISDS-klausuler, som ger företag denna rätt att stämma stater, är inte en vänsterfråga. Det råkar bara vara så att de partier som är för ett starkt miljöskydd eller vill bli av med vinster i välfärden tydligare ser de demokratiproblem som egentligen är helt allmängiltiga. Även hos Cato Institute, som har en lång historia av att försvara frihandel och liberalism, finns  representerat ett motstånd mot denna typ av system, och det finns jurister med lång erfarenhet av de här frågorna som kritiserar systemet. Läs mer på ttippen.se (missa inte de många äldre inläggen där som är väldigt upplysande)

Om du är liberal, betänk att ISDS innebär att vi skattebetalare får betala internationella investerares riskpremier, att vi inskränker det nationella självbestämmandet, gör avkall på principen om likhet inför lagen, samt på sikt skadar stödet för frihandel eftersom ISDS riskerar att ge upphov till en mycket frihandelsskeptisk opinion.

Ska man nödvändigtvis rösta på ett borgerligt parti är nog centerpartiet minst dåligt, men välj hellre piratpartiet. Hanna Wagenius (c) stödjer tyvärr ISDS, vilket kan vara bra att känna till för den som tänkt personrösta på henne (hon står annars för en bra upphovsrättspolitik).

”Jag stödjer piratpartiets engagemang för integritet- och internetfrågor, men kan omöjligen stödja fri fildelning”
Vi fick inte fri fildelning förra mandatperioden och kommer realistiskt sett inte att få det den nu heller. Men det finns gott om försök till utökningar skyddet och attacker mot ett fritt och öppet internet. Vad piratpartiet kan göra är att driva upphovsrättslagstiftningen i rätt riktning eller åtminstone förhindra försämringar. Idag kan upphovsrättsskyddet gälla i upp till 130 år. Även om du stödjer ett ekonomiskt skydd för upphovsmän måste du väl hålla med om att dagens skydd är orimligt. Ett exempel på absurditeten: Selma Lagerlöf föddes när järnvägen började läggas i Sverige och hennes böcker blev fria först för några år sedan. Hur ser samhället ut när dagens unga kreatörers skydd löper ut? Finns vår civilisation kvar i samma form? Har vi kolonier på mars? Det är orimligt långa tidsperspektiv vi pratar om.

Syftet med upphovsrätten måste vara att allmänheten ska få tillgång till ett rikt utbud av verk. Dagens upphovsrätt ger sämre tillgång till verk. Var pragmatisk och låt inte ett motstånd mot fri fildelning skymma andra viktigare frågor. Piratpartiet kommer inte att fullt ut nå sina mål, så rörelseriktningen är viktigast.

Tycker du förresten att det är rimligt att behöva betala en hundralapp extra när du köper en hårddisk eller mobiltelefon bara för att du ska ha rätten att överföra musik från dina egna CD-skivor till den? Piratpartiet jobbar bland annat för att avskaffa detta.

Ska synskadade och människor med läshandikapp ha bra tillgång till litteratur? Stöd ett parti som jobbar för det. Det finns en uppsjö frågor likt dessa.

”Jag kan lika gärna rösta på miljöpartiet och vänsterpartiet
Även om dessa partier delar en hel del åsikter med piratpartiet kommer de inte att helhjärtat satsa på just de här viktiga frågorna. Den person som kommer in i EU-parlamentet har begränsat med tid och viktigare än vad man tycker om olika saker är vad man gör och lägger ner sin tid på. Det är viktigt att ha en påläst och engagerad kraft som försöker få andra med sig.

Ska man nödvändigtvis rösta på miljöpartiet skulle jag för övrigt starkt rekommendera ett personkryss för Max Andersson (nr 4 på listan). Han har ett mycket tydligare fokus på informationspolitik än de andra toppnamnen för miljöpartiet. Men som sagt, stöd för (pp) skickar en viktig signal och ger större fokus på och genomslag i dessa frågor. Dessutom får du miljöpolitiken på köpet.

”Jag har förhandsröstat men nu ångrat mig”
Inga problem. Det är bara gå att rösta på valdagen så är det den rösten som gäller.

– Rösta på Piratpartiet på söndag –

Piratpartiet har publicerat en rapport som på ett mycket överskådligt sätt visar vad partiet gjort och åstadkommit i EU-parlamentet. All heder åt Engström och Andersdotter för deras värdefulla insatser för en sund informationspolitik och mänskliga rättigheter. Möjligtvis kan jag tycka att Carl Schlyters (mp) roll i Acta-protesterna förminskas på ett litet orättvist sätt. Acta-bloggen fyllde en mycket viktig funktion (precis som nu aktuella ttippen gör det idag).

Hur som helst, jag skulle vilja balansera rapporten genom att ta upp vad jag upplever vara ett betydande misslyckande: piratpartiet lyckades inte stoppa det enhetliga EU-patentsystemet. Det innebär såvitt jag förstår att Sverige kommer att ingå i ett europeiskt patentsystem med bristande möjlighet till demokratiskt ansvarsutkrävande där vi på sikt riskerar att utsättas för mjukvarupatent.

Vad värre är verkade Christian Engström göra felbedömningen att EU-patentet (”unitary patent”), till följd av oenighet bland medlemsländerna, aldrig skulle bli verklighet. Även om piratpartiet vid omröstningen i EU-parlamentet motsatte sig ändringarna försökte man, kanske på grund av denna missbedömning, aldrig i förväg väcka allmän opinion och uppmana medborgare att göra sin röst hörd. Detta misslyckande förtar inte de goda saker (pp) uppnått och jag skulle inte avråda någon från att rösta på (pp) av denna anledning, men det är likväl en besvikelse att det inte ens gjordes några försök till gräsrotsmobilisering.

 

Jag har precis läst den nysläppta boken Case for Copyright Reform av Christian Engström och Rick Falkvinge och tänkte dela med mig av några reflektioner.

Det är intressant att ledande figurer i piratpartiet ställer sig bakom en kommersiell skyddstid på 20 år. Vi har ju redan sett detta från gröna gruppen men att det görs även när det inte föreligger något kompromissbehov kom som en överraskning för mig. Speciellt som Rick, om jag minns rätt – åtminstone tidigare, egentligen inte velat ha något kommersiellt skydd alls. Jag undrar om piratpartiet kommer att följa efter. En kommersiell skyddstid på 20 år med krav på registrering efter 5 år skulle säkert göra piratpartiets politik mer lättsmält för många.

När det gäller moral rights tycker jag återigen att pirater gör misstaget att anta att detta endast handlar om rätten till erkännande. Om det är det som avses vore det bra att vara tydlig med det. Den fria samplingsrätt som PP står för riskerar nämligen att komma i konflikt med bland annat respekträtten.

Jag tycker också att det finns en otydlighet i diskussionen om privat kommunikation. Att annonsera ut att en fil är tillgänglig för nedladdning till allmänheten är inte privat kommunikation såvida man inte definierar privat kommunikation som överföring mellan privatpersoner.

Författarna överväger ett DRM-förbud och skriver ”There is no point in having our parliaments introduce a balanced and reasonable copyright legislation, if at the same time we allow the big multinational corporations to write their own laws, and enforce them through technical means”. Det där sättet att argumentera på riskerar att komma tillbaka och bita en i baken tror jag. Det behöver inte vara fel att överväga ett förbud (även om jag personligen är mycket tveksam till det) utan jag reagerade mer på resonemanget som till sin form liknar anti-piraters. På samma sätt tycker jag att författarna eventuellt öppnar upp för motangrepp i samband med att de förklarar varför endast kommersiell användning ska åtnjuta skydd:

”The reason is very simple. The principle of ‘follow the money’ is enough to enable the authorities to keep track of commercial activities. If an entrepreneur wants to make money the very first thing he has to do is to tell as many people as possible what he has to offer. But if he is offering something illegal, the police will get to hear about  it before he has had  the  time  to attract any  larger circle of customers.”

En av de delar som jag tyckte var allra bäst handlade om avstängning från internet – en kort och bra sammanfattning. Jag fann dock jämförelsen mellan den arabiska våren och Pirate Bay litet magstark.

Angående skadestånd skriver författarna att ”Under current European laws, damages are (at least in principle) limited to actual losses that the party that wins can show that he has actually suffered. They have to be proportional”. I den svenska lagstiftningen verkar skälig ersättning räknas som skadestånd och som det mycket tydligt beskrivs i bland annat TPB-domen behöver skälig ersättning inte ha någonting med den faktiska skadan att göra. Så är det redan idag.

En annan del som jag fann överraskande var den om långfilm: ”But even if it would be true that movies can’t be made the same way with the Internet and our civil liberties both in existence, then maybe it’s just the natural progression of culture”. Det anknyter litet till något som Rasmus Fleischer och Oscar Swartz varit inne på tidigare (kul förresten när man får chans att gräva upp litet gamla inlägg från de nedre bloggsedimentlagren). Denna nya linje framstår för mig som mer intellektuellt hederlig.

Något som betonas i boken är att det inte är piratpartiet som skapar den utveckling som vissa inom kultursektorn räds, utan att politiken istället handlar om att hindra att grundläggande samhällsvärden och rättsprinciper skadas i försök att stoppa en utveckling som kommer att inträffa i vilket fall som helst. Det är mitt intryck att pirater ofta brukade lyfta fram detta argument tidigare, men på senare tid gjort det alltmer sällan.

Hoppas att ni inte missat att Kuniri hittat facit till SvD:s valkompass. Eftersom resultatet i mitt fall blev heltokigt så var det inte utan visst intresse jag tog del av den bakomliggande viktningen. Här framgår också en del oväntat om piratpartiet, bland annat att partiet:

försiktigt motsätter sig globala skatter på valutaspekulation
så mycket för att inte ta ställning i ekonomiska frågor.

förordar gratis entré till statliga muséer
politiken handlar alltså inte bara om fri kulturspridning utan även om att höja skatter för att kunna ge kulturstöd med offentliga medel.

starkt motsätter sig buggning vid terrormisstankar
det handlar alltså inte endast om kritik mot massövervakning utan tydligen även ett generellt motstånd till riktad övervakning av människor som är brottsmisstänkta – tvärtemot vad många pirater hävdat!

starkt förordar ett avskaffande av alkoholmonopolet
tanken om fri hembränning av musik och film måste naturligtvis tillämpas teknikneutralt.

motsätter sig en begränsning av antalet friskolor
naturligtvis måste även skolor få delas ut fritt (hur ska annars kunskapen kunna spridas). Här har vi flera föregångare i Stockholmstrakten att ta efter.