Auktoritetstro och identitetsskapande

GP knyter på sin ledarblogg an till vad (m), (fp) och (kd) i valrörelsen sagt om frihandelsavtalet mellan EU och USA:

Diskussionen har gett intryck av ett i hemlighet framförhandlat avtal, som sedan EU-medborgarna har att svälja och godta oavsett innehåll. I själva verket pågår förhandlingar, något förslag till avtal föreligger inte och ett avtal måste godkännas av EU-parlamentet för att bli giltigt.

Personligen tycker jag att denna inställning osar av ett slags bakåtlutad Bror Duktig-mentalitet. Den präglas mer av auktoritetstro än av kritiskt tänkande, vilket är extra allvarligt när det kommer från journalisthåll. Genom att ta avstånd från ”de där” – de som bråkar om vad som är en storm i ett vattenglas – kan man stärka sitt eget ego och nöjt konstatera att man står för en mer moderat och balanserad hållning. Det hela blir ett identitetsbygge istället för ett öppet sanningssökande.

Men vad är det då som gäller? Jo, att det är ett avtal som förhandlas i hemlighet (under sträng sekretess) är ju sant! Det är inte bara ett ”intryck”. Och när avtalet väl är färdigförhandlat kommer det vara för sent att nämnvärt påverka dess innehåll. Och visst kan parlamentet rösta nej, men det kan ju lika gärna hända att de positiva delarna av avtalet lockar en majoritet att rösta ja och att vi får ett avtal som är betydligt sämre än vad det hade varit om förhandlingsprocessen hade varit öppen.

Tänk dig att regering/riksdag helt slopade remissförfarandet och all kommunikation med väljare innan ett färdigt lagförslag ligger på bordet. Vilken reaktion från riksdagens sida är då rimligast:

1. Rösta nej oavsett innehållet i lagförslaget som en tydlig protest mot den odemokratiska processen och som ett sätt att tvinga framtida lagförslag att beredas på ett korrekt sätt med insyn och möjlighet för dem som vill att göra sin röst hörd medan saker fortfarande går att påverka.
2. Förklara att det inte spelar någon roll om processen varit odemokratisk och präglats av bristande insyn då ju riksdagen fortfarande kan säga ja eller nej till slutresultatet.

För mig är svaret självklart 1). Det skrämmer mig att det både finns journalister och flera ledande politiska kandidater i EU-parlamentsvalet som svarar 2). Demokrati handlar om hela processen – inte bara omröstningar.

Vad jag har beskrivit ovan går igen i en rad fall, så tänk på i EU-valet: tänk själv, var kritisk och rösta inte utifrån hur du vill känna dig utifrån vad du tror på och vill åstadkomma. Proteströsta helst inte utan var pragmatisk. Välj en person som kommer att fokusera på de frågor som du tycker är viktiga. Är du fortfarande osäker på vad du ska rösta på, se mitt förra inlägg.