Retroaktiv förlängning av upphovsrätten – en liknelse

september 7, 2011

Tänk dig att ledande politiker kommer fram till att professionella idrottsutövare uppmuntrar människor till motionsaktiviteter och att det därför av folkhälsoskäl vore klokt att göra en punktinsats i form av ett större bidrag till dem. Det hela kommer att kallas Folkhälsomiljarden. Tanket är att stödet som utgår till enskilda i förlängningen ska ge upphov till samhällsnytta i form av friskare medborgare med högre livskvalitet och lägre sjukvårdskostnader.

Av administrativa skäl bedöms det enklare att bidragen går till idrottsklubbar som sedan får fördela ut pengarna till de enskilda idrottsmännen. Politikerna väljer att låta stödet utgå även retroaktivt. Idrottsmän som var aktiva så långt tillbaka i tiden som i början av 60-talet ska få ta del av pengarna på ett likvärdigt sätt. Om idrottsmännen inte har de rätta handlingarna i förhållande till sin klubb kan ledningen i klubben själv behålla pengarna. Detsamma gäller om idrottsmannen inte längre är i livet.

Från ett fåtal håll hörs det röster som viskar något om att det är tveksamt om det finns några folkhälsoeffekter att tala om alls när merparten av de ekonomiska medlen går till idrottsmän som inte längre är verksamma eller rentav döda.

Men de ekonomiska vinnarna på förslaget gör allt vad de kan för att lyfta fram kändisar som vanliga människor lätt kan knyta an till för att visa att de är värda de här skattepengarna. Frågan om orsakssamband mellan insatsen och folkhälsan får underordnad betydelse i den allmänna debatten där förespråkarna för Folkhälsomiljarden menar att dessa kändisar ju gjorde en stor insats för folkhälsan på sin tid och därför har gjort sig förtjänta av det här stödet. De pekar även på alla de mindre kända personer som ju behöver det här ekonomiska tillskottet på sin ålderdoms höst som ett extra pensionstillskott. Det faktum att de flesta av dessa inte har sina papper i ordning och att pengarna därför pumpas rakt in i klubbledningarnas plånböcker talas det tyst om.

Kritikerna invänder att det ju finns många som är värda ett extra ekonomiskt tillskott. Om man överger idén om att försöka uppnå samhällsnytta i framtiden utan istället bara delar ut något slags belöning, på vilken grund är då en pensionerad kändisidrottare mer berättigad att få del av skattepengarna än en lågavlönad undersköterska? Rimligvis fungerar inte retroaktiva stimulanspaket med mindre än att man förfogar över en tidsmaskin.

Se även: SR – musikaliska örhängen kan få förlängt skydd, HAX, Christian Engström
Fotnot: inlägget handlar naturligtvis om närstående rättigheter och inte den egentliga upphovsrätten – det blev bara litet för komplicerat att ta med i rubriken.

One Response to “Retroaktiv förlängning av upphovsrätten – en liknelse”


  1. […] inlägg: Skyddstid för närstående rättigheter förlängs, Retroaktiv förlängning av upphovsrätten – en liknelse, Skyddstullar mot historien. Like this:GillaBli först att gilla denna post. Posted by Tor M […]


Kommentarer inaktiverade.