Upphovsrätt en form av äganderätt?

oktober 3, 2010

Mårten Schultz angriper i en SvD-ledare de debattörer som beskriver  upphovsrätten som en form av äganderätt och utvecklar sig litet mer i ett blogginlägg. Jag instämmer helt i kritiken i den utsträckning den gäller dessa debattörers underliggande motiv med att dra paralleller till materiell äganderätt. Deras mål är naturligtvis att skapa bilden av att systemens moraliska grund skulle vara densamma och att därigenom kunna använda värdeladdade ord som ”stöld” för att mer effektivt kunna hamra in och vinna gehör för sitt budskap. Naturligtvis måste vi kunna skilja på högt och lågt och se att vissa rättigheter är mer grundläggande än andra.

Stöld är en helt felaktig beskrivning av upphovsrättsintrång. Inte för att inte någon förlorar något utan för att ensamrätten till spridning inte överförs till någon annan person. Det förekommer inte att den som begår ett upphovsrättsintrång övertar spridningsmonopolet och upprätthåller det gentemot andra. Intrång i monopol innebär normalt att de undermineras, inte att de övertas. För att ta ett litet tillspetsat exempel: den som sysslar med hembränning försöker sig normalt inte på att hindra vare sig Systembolaget eller andra från att sälja sprit bara för att han gör intrång i Systembolagets monopol. Det ter sig befängt att tala om stöld i detta sammanhang.

Jag tycker också att det är bra att Schultz påpekar att begränsning av ett verks spridning normalt sett inte har något egenvärde, utan att upphovsrätten fungerar rent instrumentellt. Det är en poäng som ofta glöms bort.

Däremot har jag nog personligen svängt litet i frågan om upphovsrättens koppling till äganderätt. Ett problem är att folk ofta blandar ihop enskilda kopior med verket, vilket leder till förvirring. Det som ägs är naturligtvis verket (se t ex. artikeln Ontology and the Regulation of Intellectual Property av James Wilson, som även skrivit en intressant artikel som jag tog upp i ett tidigare inlägg). Äganderätt beskrivs ibland som ”a bundle of rights”, dvs. ett paket rättigheter. Det faktum att man kan identifiera likheter behöver inte leda till att man likställer innebörden och det moraliska rättfärdigandet av traditionell äganderätt och upphovsrätt.

I artikeln Toward a Theory of Property Rights, som verkligen är läsvärd, ger den tongivande ekonomiprofessorn Harold Demsetz en bild av hur äganderätt växt fram som ett sätt att internalisera externa effekter. Det är inte så mycket en normativ definition som en iakttagelse av hur den historiska utvecklingen sett ut. Jag har tidigare ifrågasatt om positiva och negativa externa effekter verkligen bör behandlas uniformt, men jag börjar vackla litet i min övertygelse även om jag inte riktigt tänkt klart i frågan än. Frågan är om inte upphovsrätten passar in ganska väl i Demsetz beskrivning av äganderättens utveckling. I och med att intresset för verk i allmänhet avtar med tiden skulle man kanske också kunna hävda att det därmed uppstår en punkt där transaktionskostnaderna blir alltför höga för att det ska vara lönt att skydda gamla verk. Hur som helst tror jag inte att man ska låsa sig fast vid en ekonomisk analys. Upphovsrätten får ju bland annat konsekvenser för yttrandefriheten och människors möjlighet att uttrycka sig och forma sin och andras identitet så det krävs ett väldigt brett perspektiv.

Fördelen med Demsetz resonemang är att man även kan jämföra med andra sentida utvidgningar av äganderätten. Ta t ex. handeln med utsläppsrätter som syftar till att internalisera skadliga miljöeffekter, dvs. att tvinga dem som ger upphov till effekterna ta hänsyn till kostnaden som de medför. Andra exempel är spektrumhandel och handel med fiskefångskvoter. Det har även funnits förslag på att införa individuella utsläppsrätter, men det har blivit kritiserat på grund av de omfattande integritetskränkningar och den omfattande övervakning av medborgarna som det skulle kräva. Man skulle kunna hävda att ett sådan systems transaktionskostnader blir alltför höga, och det skulle även gå att dra paralleller till upphovsrätten i det hänseendet. Upphovsrätten är ju ett sätt att internalisera de positiva effekter som upphovsmän ger upphov till, så det finns en viss symmetri.

Som sagt, jag har inte riktigt tänkt färdigt i frågan så kommentarer är hemskt välkomna.

5 Responses to “Upphovsrätt en form av äganderätt?”


  1. Jag vill inte ge mig in i en filosofisk diskussion innehållande hänvisningar till lärda verk som jag aldrig hört talas om, så jag håller mig till argument som kan förstås av en lekman på området (däribland mig själv). Du har helt rätt i att mycken förvirring har orsakats av förväxlingen av det materiella verket med fysiska exemplar av detsamma. Det sprids även en mängd myter, såsom den att man egentligen inte köper en skiva, utan bara rätten att lyssna på den. Just denna myt förmodar jag har sitt ursprung i den förlagsinterna världen, där det mycket väl kan vara så att en filmproducent inte säljer exemplar av filmen till en biografkedja, utan endast hyr ut dem med en begränsad visningsrätt. Detta slag av avtalstänkande har sedan smittat av sig på företagens relationer till enskilda konsumenter, bland annat via programvarubranschen.

    Huruvida man kan anses ”äga” något annat än ett fysiskt ting betraktar jag mest som en språkfråga; det finns fundamentala skillnader mellan fysiska ting och immateriella rättigheter som dock inte utesluter att man kan ha ett äganderättsligt förhållande till endera, sak samma vad man i slutändan kallar förhållandet. Alternativet till att upphovsmannen ”äger” rätten till sitt verk, måste i så fall vara något annat verb, varför inte ”inneha”? Spelar det någon roll för innebörden? Inte alls, vad jag kan se. Alltså är orden i detta fall synonymer.

    Ett ord som jag däremot inte vill använda om immateriella företeelser är ”besitta”, för det menar jag förutsätter ett rent fysiskt innehav, man har objektet i sin hand eller på annat sätt under sin direkta kontroll. Man kan ju äga en bit mark på andra sidan jorden utan att vara i fysisk besittning av den. Immateriella rättigheter karaktäriseras av just den egenskapen att man tillerkänns dem enligt lag utan att man någonsin behöver visa att man har dem i en låda, en påse eller annat ”säkert förvar”.

    Av det senare skälet blir det också rätt komiskt när framför allt lobbyn talar om själva ensamrätten som vore den ett fysiskt objekt; uttrycket ”copyright theft” låter i mina öron ungefär som ”att stjäla en överenskommelse”. – Nu säger någon: ”Det är inte stöld eftersom ägaren har originalet kvar!” – Nej, vill jag invända, anledningen till att det inte är stöld är att ägaren har ensamrätten kvar, och tillika har ”tjuven” genom sitt agerande inte ens fått någon egen ensamrätt. Resonemanget blir därmed inte begränsat till just upphovsrätt, där det finns ett ”original” som kan kopieras (du kan inte kopiera ett servitut på samma sätt). Man kan lika gärna bryta sig in i ett spökslott och försöka stjäla spöket – det går inte, handen flyter rakt igenom det diffusa andeväsendet. Spöket, liksom upphovsrätten, följer sina egna lagar, utan hänsyn till våra jordiska naturlagar.

    Likväl kan man träffa avtal om överlåtelse av upphovsrätt och andra rättigheter av vilket slag det vara månde, och det som kan överlåtas måste också kunna ägas. På grund av den generella avtalsfriheten kan enskilda komma överens om att överlåta nästan vilka rättigheter som helst, också rättigheter som de själva har definierat utan särskilt stöd i lag – de kan bara inte hävda att deras privata transaktion har någon som helst betydelse för den tredje man som inte erkänner sagda rättigheter.

  2. bosse Says:

    Man kan inte stjäla något som inte finns fysiskt att stjäla, är Schultz mycket riktiga resonemang. Därav följer även en annan sak han ville peka på med sin artikel – det är just detta förhållande som gör att upphovsrätten ens finns till.

    Möjligheten att reglera en stöld av ett fysiskt ting är i sig okomplicerad. Möjligheten att reglera en immateriell företeelse är det inte. Just därför är upphovsrätten viktig.

    Idag är det nästan bara ytterkigheterna som använder stöldargumentet, på skilda sätt: man ser det ibland i misslyckade ”reklamfilmer” från industrin när man t ex hyr en DVD, och man hör det med förakt i rösten från de mest rabiata pirater ”kopiering är inte stöld!”

    Likväl är illegal fildelning ett problem, oavsett vad man kallar det. För på samma sätt som vid fysisk stöld uppstår en förlust.

    Därför är exemplet ovan i din text om hembränning misslyckat och irrelevant. Det går inte att jämföra med illegal fildelning. Om du bränner hemma är att jämföra med att du spelar din egenkomponerade musik hemma, inte med att du laddar ned skyddat material från nätet.

    Illegal fildelning är inte stöld i fysisk mening. Det är mer rättvisande att jämföra med att inte betala för en tjänst, än att jämföra med att stjäla en vara. Jag kan planka in gratis på t-banan, jag kan skita i att betala för klippningen eller öppna dörren och dra från taxin innan jag betalat. Inget av detta är stöld, men de flesta av oss – inklusive lagstiftaren, bedömer detta som fel. Varför skulle digital plankning av musik vara ett undantag?

  3. YesToPP Says:

    @bosse

    ”Därför är exemplet ovan i din text om hembränning misslyckat och irrelevant. Det går inte att jämföra med illegal fildelning. Om du bränner hemma är att jämföra med att du spelar din egenkomponerade musik hemma, inte med att du laddar ned skyddat material från nätet.”

    Exemplet ar ytterst relevant. I och med att systembolaget ar ett monopol i Sverige. Om du branner hemma, sa kan det ses som en teoretisk forlorad inkomst for systembolaget och staten.

    ”Likväl är illegal fildelning ett problem, oavsett vad man kallar det. För på samma sätt som vid fysisk stöld uppstår en förlust.”

    Nej. det KAN finnas en ev. forlorad inkomst. Det finns inga garantier att inkop skulle skett om man inte fatt tag i det gratis. Det ar just denna punkt som ar viktig att forsta.


  4. Den väsentliga skillnaden är, att materiella ting slits och förstörs om de inte vårdas och underhålls. Immateriella ”ting” är visserligen beroende av informationsbärare som slits och förstörs om de inte underhålles, men det immateriella i sig behöver inte vårdas för att finnas kvar.

    En samhälleligt garanterad äganderätt behövs/har visat sig vara en lämplighetsåtgärd (evidensbaserat), för att säkerställa att någon bryr sig om att vårda, underhålla och investera i saker. Och det tjänar alla på – jämför alternativet om ingen brydde sig därför att ingen räknade med att få behålla något.

    Men en äganderätt till immateriella ”ting” är helt poänglös ur vårdandeperspektivet. Då gäller en strikt cost-benefit analys på samhällsnivå för att fastställa lämpligt omfång på upphovsrätten.

    Som vanligt tipsar jag om Landes/Posners bok ”The Economic Structure of Intellectual Property Law”…

  5. Tor M Says:

    Anders Andersson,
    tack för kommentaren och bra påpekande angående ordet ”besitta”. Etymologin för både besitta och possess är förresten intressanta och helt i linje med din poäng.

    bosse skrev:
    ”Möjligheten att reglera en stöld av ett fysiskt ting är i sig okomplicerad. Möjligheten att reglera en immateriell företeelse är det inte. Just därför är upphovsrätten viktig.”

    Upphovsrätten är, som Schultz påpekar, instrumentell och bör alltså bedömas utifrån vad som uppnås med den. Man kan inte påstå att den är viktig bara därför att det är komplicerat att exkludera andra från att ta del av föremålet för skyddet.

    ”Likväl är illegal fildelning ett problem, oavsett vad man kallar det. För på samma sätt som vid fysisk stöld uppstår en förlust.”

    Huruvida det är en förlust eller utebliven vinst beror på vilken ”baseline” man utgår ifrån. För övrigt har varken jag eller Schultz sagt att upphovsrättsintrång skulle vara något problemfritt.

    Jag skulle vilja hävda att mitt exempel med hembränning inte är missvisande. Intrång i alkoholmonopolet underminerar det som monopolet syftar till (folkhälsa, eller skatteintäkter om man är mer cynisk) på samma sätt som intrång i upphovsrätten underminerar målet med spridningsmonopolet. Poängen är inte att likställa värdet med att ha monopolen utan att visa att det är lika befängt att tala om stöld i båda fallen.

    @viktualiebroder
    Ja, både materiens förfall och rivalitet är viktiga skillnader. Men ägodelar underhålls ju inte bara utan de förfinas och utvecklas på olika sätt och på den punkten finns det nog fler likheter.

    Hur som helst så behöver jag fundera mer över frågan. Men jag tycker att det är ett intressant perspektiv att beskriva konflikten som en fråga om hur man värderar transaktionskostnaderna.


Kommentarer inaktiverade.