Är datalagring svaret på ett trängande samhälleligt behov?

mars 7, 2010

Om man lyssnar till miljöpartiet, vänsterpartiet och centerpartiet, verkar de alla, även om de försöker ge intrycket av kampvilja, andas pessimism och resignation om Sveriges möjlighet att undvika en implementation av datalagringsdirektivet. Själv har jag svårt att förstå hur någon implementation av direktivet skulle kunna undgå att stå i strid med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, så jag tycker nog att det ännu finns hopp och all anledning för Sverige att stå på sig och komma med relevanta invändningar.

Enligt artikel 8 äger offentliga myndigheter inte rätt att göra ingripanden i rätten till privat- och familjeliv ”med undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt” i förhållande till ett par givna hänsyn. Europadomstolen har preciserat ordet ”nödvändigt” till att gälla inskränkningar som svarar mot ”a pressing social need” (på franska ”besoin social impérieux”).

Utöver att inskränkningen ska svara mot ett ”trängande socialt behov” måste den även vara ”proportionell i förhållande till de legitima ändamål som motiverat inskränkningen”. Enskilda länder har visserligen ett utrymme för egen bedömning vars omfattning varierar beroende på intrångets syfte och art (svängrummet för frågor som har med nationell säkerhet verkar t ex. vara större än för andra typer av inskränkningar), men jag är tveksam om det räcker i fallet med datalagringsdirektivet. Det är ju trots allt inte omöjligt att klara upp brott på andra sätt än att tvångslagra en hel befolknings kontaktnät och rörelsemönster.

Erik Josefsson skrev ett riktigt bra inlägg om datalagringsdirektivet för ett halvår sedan där han bland annat föreslog att Sverige skulle kunna använda en dom mot Storbritannien som mall för våra invändningar mot datalagringsdirektivet. Storbritannien fälldes för brott mot Europakonventionens artikel 8 på grund av att fingeravtryck och DNA-profiler för människor som inte var misstänkta för brott lagrades. Bland annat kan man läsa i domen: ”Accordingly, the retention in question constituted a disproportionate interference with the applicants’ right to respect for private life and could not be regarded as necessary in a democratic society”. Det har också slagits fast att lagringen av personuppgifter i sig kan utgöra ett intrång. Finlands grundlagsutskott har förresten skrivit ett läsvärt utlåtande (pdf) om en proposition om fingeravtrycksregister, som återknyter till den nyss citerade domen.

Den norske advokaten Jon Wessel-Aas har skrivit en väldigt bra sammanfattning av datalagringsdirektivet och Europakonventionen på sin blogg Uhuru. En intressant detalj är att Norge redan har en lag enligt vilken tjänsteleverantörer kan åläggas att lagra data när det föreligger brottsmisstanke. Tjänsteleverantören ger då inte ut någon data förrän i ett senare skede – ifall det alls blir aktuellt – så det hela är en form av bevissäkring. Det finns alltså stora likheter till tele- och datalagring med undantag av kravet på brottsmisstanke och att ett åläggande får gälla högst 90 dagar om gången och endast så länge som det är nödvändigt. Wessel-Aas skriver:

”Av förarbetena till § 215a framgår att den valda lösningen var så långt man menade att det var försvarligt att gå i att införa regler om tvångssäkring av trafikdata, i förhållande till bland annat plikten enligt Europakonventionen artikel 8 att respektera rätten till privat kommunikation”

Om det inte var försvarligt att gå längre då, måste då inte en implementation av datalagringsdirektivet, som är en massiv utvidgning av liknande system fast tillämpat på hela befolkning och utan brottsmisstanke, anses bryta mot Europakonventionen? Det är onekligen en intressant nöt som Norges folkvalda har att knäcka. Läs hela inlägget, som tar upp en rad intressanta punkter. Bland annat att datalagringsdirektivets explicita ändring i och undantag från direktivet om integritet och elektronisk kommunikation skulle kunna ses som ett implicit erkännande av att direktivet inte lever upp till Europakonventionens krav och avviker från den praxis som Europadomstolen etablerat.

5 Responses to “Är datalagring svaret på ett trängande samhälleligt behov?”

  1. Juristen Says:

    Intressant och genomtänkt inlägg. Jag tror jag tar staffettpinnen för ett eget inlägg lite senare.

  2. Tor M Says:

    Tack. Ja, gör gärna det.


  3. Mycket bra skrivet Tor och bra spaningar som jag inte tidigare uppmärksammat!


  4. […] och dess förhållande till Europakonventionen om mänskliga rättigheter (läs gärna mitt tidigare inlägg i det ämnet). Svar ska komma inom 6 veckor. Posted by Tor M Filed in Personlig integritet, Upphovsrätt […]


  5. […] har redan skrivit litet i ett tidigare inlägg om huruvida datalagringsdirektivet kan anses vara svaret på ett trängande samhälleligt behov, […]


Kommentarer inaktiverade.