”Grov oaktsamhet” att inte censurera internet för anställda?

februari 25, 2010

Rasmus Fleischer skrev igår på Copyriot om hur Västerbottens läns landsting inför nätfilter. Som anledning anförs bland annat att landstinget kan bli skadeståndsskyldigt vid olaglig fildelning på grund av medverkansansvar. Jag tänkte här spinna vidare litet på det. Även Umeå kommun tillämpar nätfilter och utöver pornografi omfattar filtret enligt deras ”Rutiner för filter och loggning av internettrafik”  följande:

Anonymitetssurfning
Innebär att användaren loggar in på en särskild server som erbjuder tjänsten anonymitet. Där kan användaren surfa runt på internet utan att avsätta några spår, det som kan spåras är anonymitetsserverns IP-adress. Det är ett sätt att kringgå det personliga ansvaret.

Fildelning
Är straffbart enligt Upphovsrättslagen 46 §. Förutom det personliga ansvaret riskerar den som har medverkat till fildelning (exempelvis Umeå kommun) att bli skadeståndsansvarig till den som har upphovsrätt om ett brott kan styrkas. För medverkan krävs inte uppsåt utan det räcker med grov oaktsamhet, exempelvis att tillåta helt fri internetanvändning i arbetet.

Umeå har genom sitt filter redan censurerat piratbyråns hemsida och Johanna Sjödins blogg. I Luleå har piratpartistbloggen HumbleBee.net censurerats. Även Bollnäs kommun använder samma ordalydelser som ovan.

Jag mejlade it-säkerhetschefen på Västerbottens läns landsting och frågade hur han resonerat. Han svarade att han inte själv är insatt i juridiken men lutar sig mot texten Finns det juridiska skäl för att logga- och är det tillåtet? (pdf) av Harry Schüssler, jur kand och expert på IT-juridik. Där står bland annat att läsa:

Det är dock inte endast den som själv aktivt fildelar som kan dömas för brott mot upphovsrättslagen. Det finns också ett så kallat medverkansansvar. Den som främjar gärningen genom att exempelvis tillhandahålla utrustning riskerar således att dömas för upphovsrättsbrott. Det har varit oklart i vilken utsträckning som det har funnits ett medverkansansvar på upphovsrättens område. Den europeiska unionens parlament har dock våren 2007 antagit ett direktiv (IPRED2) som lägger fast ett medverkansansvar. I framtiden kommer det därför knappast att råda någon tvekan om att även en medverkande kan dömas för upphovsrättsbrott.

Förutom det straffrättsliga ansvaret riskerar den som har medverkat att bli skadeståndsansvarig mot den som har upphovsrätten till det verk som fildelas. En egenhet med brott mot upphovsrättslagen är att det inte krävs så kallat uppsåt. För att någon ska dömas är det tillräckligt att denne varit grovt oaktsam. I praktiken kan detta betyda att den som på ett flagrant sätt försummat att vidta tekniska åtgärder för att förhindra fildelning kan dömas för upphovsrättsbrott, trots att personen var omedveten om att fildelning verkligen pågick. Den grad av aktsamhet som krävs varierar. I takt med ökade tekniska möjligheter att motverka fildelning ökar också de krav som kan ställas på arbetsgivare. I nuläget kan det räcka med att informera de anställda samt att iaktta viss vaksamhet. Men den arbetsgivare som vill vara på den säkra sidan och samtidigt vara rustad för den skyddsnivå som i en snar framtid är nödvändig bör överväga att använda spärrprogram och ett system för loggning.

Harry Schüssler menar också att om en anställd för att lösa en uppgift använder sig av illegal fildelning kan arbetsgivaren få betala skadestånd genom skadeståndslagens principalansvar. Vidare menar han att illegal fildelning leder till en risk för förverkande av tekniska hjälpmedel (t ex. hårddiskar) och intrångsundersökningar med störning av verksamheten och ryktesspridning som följd. Det vore intressant att höra någon jurist kommentera det här med principalansvar för anställdas upphovsrättsintrång. Ingenting sägs dock i texten om e-handelslagens § 16 som ger tjänsteleverantörer ansvarsfrihet under vissa villkor, och Ipred2 är väl förresten inte antaget än.

Förresten kan jag så här avslutningsvis kan inflika att den socialdemokratiska regeringen ursprungligen ville att det skulle räcka med endast ”oaktsamhet” i samband med ändringen av upphovsrättslagen 2005, men den borgerliga oppositionen lyckades få igenom att det skulle inskränkas till ”grov oaktsamhet” (källa).

Uppdatering: Juristens Funderingar gör en analys av det hela ur ett juridiskt perspektiv. Rekommenderas varmt!

3 Responses to “”Grov oaktsamhet” att inte censurera internet för anställda?”


  1. […] ”Grov oaktsamhet” att inte censurera internet för anställda? « Upphovsträtan on 25 February 2010 at 9:16 […]

  2. Juristen Says:

    Schüsslers argument för att arbetsgivaren skall använda filtrering och blockering är högst tveksamma, vilket jag av utrymmesskäl kommer att utveckla på min egen blogg.

    Dock måste för den sakliga debatten beaktas att en arbetgivare har rätt att besluta hur hans arbetsredskap får användas. Sålunda kan arbetsgivaren ha full rätt att både filtrera och blockera. Dock blir det enligt min mening också andra värden som gör sig gällande då det – som här – handlar om offentliga arbetsgivare som tydligen godtyckligt filtrerar viss information, dvs bloggar.


  3. […] Funderingar har skrivit en mycket läsvärd uppföljning till mitt tidigare inlägg ”Grov oaktsamhet” att inte censurera internet för anställda?. Posted by Tor M Filed in Personlig integritet, Upphovsrätt Tags: ACTA, datalagring, Michael […]


Kommentarer inaktiverade.