Mer om Flattr

februari 17, 2010

Rasmus Fleischer har skrivit ett bra inlägg på Copyriot om missförstånden som präglar lanseringen av Flattr (se mitt tidigare inlägg). Läs det! Det blir nog Rasmus som får stå för dagens citat:

Begreppet “innehåll” är i sig ett motbjudande sätt att reducera kulturprodukter till någon slags digital utfyllnadsmassa.

Har ordet ”innehåll” kommit att bli kulturpolitikens motsvarighet till arbetsmarknadspolitikens ”sysselsättning”? Hur kommer det sig att det är just de som säger sig värna kultur respektive arbetsmarknad/välstånd som använder sig av ord så befriade från alla värdeladdningar – är det inte litet ironiskt? Är det ett utslag av fåfänga försök att göra begreppen så breda att de till slut tunnas ut och förlorar hela sin mening eller har det helt enkelt att göra med att de som använder detta ord har blivit oförmögna att värdera kulturella värden i andra termer än ekonomiska?

Förresten skulle jag vilja knyta an litet till en intressant artikel i Harvard Business Review: When Economic Incentives Backfire. Den beskriver hur ekonomiska incitament kan slå tillbaka eftersom våra handlingar inte endast styrs av vad vi vill ha/ge i form av varor och tjänster utan även av vilka vi vill vara som människor:

Forskare inom experimentell ekonomi som gjort experiment har funnit att erbjudanden om att betala kvinnor för att donera blod minskade antalet villiga donatorer med nästan hälften, och att låta dem bidra med betalningen till välgörenhet ger omvänd effekt. Ett annat exempel: när sex daghem i Haifa i Israel började avgiftsbelägga försenade hämtningar ökade antalet senkomna föräldrar till det dubbla. Avgifterna verkar ha minskat deras etiska förpliktelse att undvika att besvära personalen och fick dem att helt enkelt uppfatta försening som en vara som de kunde köpa.

(…)

Psykologin här har undgått många svarta-tavlan-ekonomer, men är inte någon överraskning för människor i branschen: när vi tar anställning eller köper en bil är vi inte endast ute efter att få saker – vi försöker också att vara en särskild sorts människa.

Lärdomen är alltså inte att stirra sig blind på vad vi på ytan ser ut att få/ge inom ramen för ett utbyte utan även analysera hur hela situationen får oss att känna oss och vilka signaler det sänder ut om vilka vi är eller framstår att vara.

En annan intressant aspekt av Flattr är för övrigt deras val att inte finansiera tjänsten genom flattringar utan genom att ta en andel (10%) av alla flatterbetalningar. Personligen har jag inga problem med den nivån, men samtidigt kan man ju fråga sig om de inte tror på sin egen idé när de väljer att inte flatterfinansiera den. Här tror jag att kruxet med donationer som handlar om att visa uppskattning i efterhand är att de kräver att givaren i någon mån kan identifiera sig med mottagaren. Skulle vi i ett slag gå över till donationer istället för upphovsrättens villkorade betalningar tror jag att det skulle leda till att t ex. musiker skulle få lättare att få uppskattning för sin digitalt tillgängliga musik än vad filmskapare skulle få för filmer tillgängliga på internet. Detta eftersom det – i varje fall upplever jag det så – är lättare att identifiera sig med musikartister då musiken blir ett så direkt uttryck av deras personlighet och antalet musiker i en grupp normalt sett är relativt få (så länge vi inte talar om orkestrar). En filmproduktion å andra sidan kan produceras av hundratals medverkande. Även om man verkligen älskar en film så är det mindre självklart hur man överför den känslan till och förmår identifiera sig med speciella människor. Kanske lider rena tjänster som Flattr av ett liknande problem, vilket skulle kunna motivera den här finansieringsmodellen. Jag är osäker, men jag tänkte ändå att jag skulle dela med mig av mina reflektioner. Kommentera gärna.

9 Responses to “Mer om Flattr”

  1. OlofB Says:

    +1 på val av finansiering. Tror dock mest att det är en blunder / ser inte skogen för träden för skogen. De borde absolut finansiera sig genom sin egen metod…

  2. Micke vK Says:

    Kan man inte tänka att de tvärtom just ser Flattr som något mer specifikt än en allmän finansieringsmodell?

    Att de skulle välja att själva finansiera sig via donationer betyder bara att de ”inte tror på sin egen idé” om den idén är ”framtiden är att allt sker via donationer”. Det är en ganska tråkig idé tycker jag spontant.

    Istället verkar de undersöka vilka roller Flattr kan spela genom att realisera konceptet. De rollerna kommer nog vara både kvalitativt mer och kvantitativt mindre än Lösningen på finansieringsfrågan.


  3. Angående flattrs betalningsmodell (10%) så ser jag inte riktigt problemet. Precis som Rasmus säger så handlar inte flattr (enligt mig) om att man betalar för något. Flattr är en tjänst som man betalar för att få använda, därför en avgift. De skulle såklart kunna ha en Flattr-knapp också för folk som vill stödja idén.

  4. OlofB Says:

    Jag ser på flattr mer som ett slags crowd-producering. Man hjälper kreativa människor att fortsätta jobba med det de älskar.

    Eftersom vi går mot ett mera diversifierat samhälle rent kulturellt IMHO, så tror jag att Flattr kan vara ett bräckjärn mot den koncentration Upphovsträtan nämner. Givetvis kommer populära bloggar/siter/whatever få mer dough än de udda, å andra sidan fick de populära mera redan innan (reklam/donation) medan de små fick, just det, ingenting.

  5. OlofB Says:

    För övrigt lägger jag en tredje betydelse i Flattr förutom flatter (smicker) och Flat-rate, nämligen flatter (plattare). Platta ut pyramider – något som följer trenden rent generellt genom mänsklighetens civilisations/demokratiseringshistoria.

    En annan aspekt på utjämningen är att de mest populära kommer att få mindre klick efterhand, då många ser att de redan fått massa (räknaren). Jag kommer hellre att välja att klicka upp någon som fått 0-10 än någon som fått 100-1000 klick.

  6. Tor M Says:

    OlofB,
    jag är inte säker på att det vore klokt för dem att finansiera sig genom flattringar. I övrigt tycker jag att din tillplattningsliknelse var väldigt bra.

    Micke vK,
    du har förstås rätt i att man inte ska se Flattr som en allmän lösning utan istället en bit i ett större pussel. Förresten skulle jag aldrig drömma om att se Flattr som sådan som en finansieringsmodell, men det utesluter naturligtvis inte att vissa kan bli finansierade genom den. Egentligen har jag personligen inget problem med modellen som de valt men tyckte ändå att det kunde vara värt att lyfta fram hur deras val skulle kunna tolkas. Dessutom ville jag använda det för att jämföra med det här perspektivet att det är de som utgör en viktig del av människors identitetsskapande som har störst chans att bli flattrade.

    Även om Flattr är en viktig och användbar tjänst är det alltså inte säkert att den väcker samma typ av känslor som de som i allmänhet kommer att bli flattrade gör.

  7. OlofB Says:

    TorM: några anledningar att det vore bättre för dem att finansiera via sitt eget system:

    1) förtroende. Visar att de litar på sitt eget system
    2) kvalité. De får testning ”gratis” så att säga
    3) elegans. Det är elegant och minimalistiskt att använda sitt eget system för att finansiera sig själva. Det blir liksom lite ”off”/skräpigt att använda något annat system
    4) 10% är för högt och kan skrämma vissa redan innan de börjat. Paypal tar t.ex. 3%. Bättre att få spridning av systemet till att börja med. De kan ju kontrollera tillväxttakten via invites, om nu skalning är ett problem.
    5) de kommer bli stormrika på 10%. Ytterligare ett skäl att vissa kommer välja bort systemet, som trots allt får sägas vara ganska altruistiskt i sin natur.

  8. Tor M Says:

    OlofB,
    de är alla goda skäl, men jag är inte övertygad om att de skulle få tillräckligt många flattringar för att gå runt. Även om jag personligen inte skulle ha problem med de tio procenten med tanke på bekvämligheten så tror jag att du har rätt i att det är tillräckligt högt för att sticka vissa eller kanske rent av många i ögonen.

  9. Mumfi Says:

    Jag anser att ränteintäkterna bör vara nog för att finansiera det hela.

    Men om man i ett uppstartsskede känner att det inte räcker ekonomiskt så kan man kanske tänka sig en annan lösning. Jag föreslog, någon annan stans, att det första klicket ska registreras automatiskt på tjänsten själv. Vill man då dessutom begränsa utbetalningen på detta klick till max 10% så än mer heder åt dem. Att ta 10% är helt enkelt för mycket. Under en månad, om jag räknar med min användning, och utgår från att sådant jag skulle klickat på använde tjänsten, så motsvarar 10% ungefär 15 klick på flattr. Jag uppskattar helt enkelt inte möjligheten att kunna betala, exempelvis dig, 15 gånger högre än det jag är villig att betala för att kunna läsa din blog.


Kommentarer inaktiverade.