Peter Sundes Flattr

februari 11, 2010

Vid tiden när det var så mycket diskussion om att introducera bredbands-avgift/skatt funderade jag på om man inte kunde skapa ett system som låter användarna själva fördela pengarna i potten på ett enkelt sätt. Ett krux vore dock att det snart skulle dyka upp en ”skatteåterbäringsartist” som skulle bli väldigt populär eftersom bidrag till honom betalas tillbaka till avsändaren (kanske med ett visst procentavdrag). Alternativt kan två vänner ge varandra sin pott. Om folk inte vill att pengarna ska gå till kultur är det svårt att tvinga fram det.

Men om bidragen ges frivilligt får man inga sådana problem och det är vad Peter Sunde och Linus Olssons nya betalsätt Flattr går ut på – att man frivilligt betalar in en månatlig pott med pengar varav en andel sedan med en enkel knapptryckning kan fördelas till dem som man tycker har gjort sig förtjänta av det genom att skriva blogginlägg, skapa musik, eller vad det vara månne. Så vad är skillnaden mellan detta och vanliga mikrobetalningar då? Jo, eftersom man inte förlorar några pengar på att ”flattra” någon – beloppet är ju inbetalt i förväg – så är den mentala transaktionskostnaden mycket lägre. Techdirt har beskrivit problemen med mikrobetalningar bra, jag citerar:

Micropayments are trotted out every other year or so as the ”savior” to paid content by people with little understanding of economics. The problem is that micropayments never work in a competitive market. First, the ”cost” is much bigger than the nominal sum, because of the mental transaction costs (”is this worth buying?”) that add friction to the process. Second, and more importantly, it’s a self-defeating move. In adding micropayments, you automatically decrease the value of the content. This may sound paradoxical, but what matter is why and how people value content. These days, many people value content for the ability to engage with it, comment on it and share it with others. Micropayments take away that ability, and thus decrease the value of the content. In some sense, adding a micropayment option gives people fewer reasons to pay!

Genom att erbjuda låga beslutströsklar, enkelhet och möjlighet för verken (ifall det fall det är sådana – det kan ju även vara en person/verksamhet) som stödjs att ingå i ett större socialt sammanhang (åtkomsten begränsas inte till dem som bidrar – jämför pledge-finansieringsmodellen) undviker Sunde och Olsson dessa misstag och får ett system som fungerar mer enligt nätets logik.

Det är en mycket enkel idé egentligen, men sann entreprenörsanda handlar inte så mycket om att komma på idéer som att ha tillräckligt mycket optimism och driv för att sjösätta dem. Lycka till med detta lovvärda initiativ!

Andra bloggar om Flattr: thejennie, Opassande, J.Nyström Design, Hur man infogar Flattr i WordPress

2 Responses to “Peter Sundes Flattr”

  1. Dan Hörning Says:

    Allt ovan stämmer väldigt bra, förutom den lilla detaljen att mikrobetalningar (i storleksordningen 20-50 kr, ofta inte lägre) fungerar utmärkt idag i många branscher (t.ex. dataspelsbranschen), både i Sverige och utomlands.

    Debatten om micropayments har ett osunt fokus på dagstidningar och att ta betalt för nyheter per artikel av någon anledning, medan Zynga drar in miljarder på att sälja virtuella traktorer i Farmville


  2. […] ett bra inlägg på Copyriot om missförstånden som präglar lanseringen av Flattr (se mitt tidigare inlägg). Läs det! Det blir nog Rasmus som får stå för dagens citat: Begreppet “innehåll” är i […]


Kommentarer inaktiverade.