Piratpartiet och den ideella upphovsrätten

januari 28, 2010

Piratpartiet säger sig vilja behålla den ideella upphovsrätten som den är och endast förändra den ekonomiska delen. Själv är jag en stark förordare av att skyddstiden för de båda delarna skiljs åt, så jag kan i och för sig sympatisera med denna ansats. Men håller det verkligen att påstå att man inte vill göra några förändringar av den ideella upphovsrätten?

I upphovsrättslagen står att läsa att:

”Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.
Sin rätt enligt denna paragraf kan upphovsmannen med bindande verkan eftergiva endast såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket.”

Men läser man vad piratpartiet anser om Fri sampling så verkar det mesta gå på tvärs med dessa dagens ideella rättigheter. Är det då bara jag som har överdrivna farhågor om att domstolarna skulle falla till föga för upphovsmännens överkänslighet för upplevda kränkningar? Nja, jag tror inte det. Ta t ex. rättsfallet mellan TV4 och Claes Eriksson/Vilgot Sjöman om ej överenskomna reklamavbrott i deras filmer. Det gick ända upp i högsta domstolen och i varje instans slogs det fast att reklamavbrotten utgjorde ett intrång i upphovsmännens ideella upphovsrätt.

Om det anses vara en kränkning att göra reklamavbrott men i övrigt lämna ett verk intakt, hur skulle då våra domstolar bedöma sampling och kreativa nytolkningar av verk? Är det en kränkning av upphovsmannens ”konstnärliga egenart”? Inte alls omöjligt. Kan en upphovsman känna sig kränkt av att dennes verk förekommer på Pirate Bay? Det är kanske litet mer tveksamt om det skulle hålla i rätten, men man vet aldrig. Om en film eller en låt görs tillgänglig för allmänheten i lägre kvalitet än orginalet (t ex. genom något slags ljud- eller filmkompression) kan det då sägas vara en ”sådan form” som är kränkande för upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart? Varför inte, om nu reklamavbrott utgör en sådan kränkning.

Och vore det inte rimligt att citaträtten även utsträckte sig till ljud och bild?
Skulle inte också det i sådana fall vara en inskränkning av upphovsmannens rätt/möjlighet att kontrollera i vilka sammanhang hans verk förekommer?
Lawrence Lessig lyfte förresten fram under sin föreläsning i riksdagshuset att författare och upphovsmän av andra typer av verk behandlas olika. En skribent får finna sig i att citeras i praktiskt taget vilka sammanhang som helst. Varför skulle inte andra kreatörer (t ex. tonsättare, regissörer) också kunna klara av det frågade sig Lessig – en undran som jag instämmer i. Men en sådan utsträckt citaträtt skulle eventuellt också den i någon mån begränsa dagens ideella upphovsrätt. Om ingen upphovsman ska få bli kränkt måste vi nog förbjuda hela konstkritiken.

Från det ena till det andra – via en anonym kommentarHAX blogg hittade jag två intressanta artiklar. I den ena ställs regeringen till svars för att de skjuter på implementation av datalagringsdirektivet. Beatrice Ask svarar ”och vi kommer att ge väldigt bra sakskäl till varför vi skjuter på den här frågan” och även om det inte är något besked så är det i varje fall ett medgivande att de medvetet sinkar. Det ska bli intressant att se om de kan hitta på några andra anledningar än att det är valår och att väljarna inte ska behöva brys med sådana detaljer. De får väl låta fantasin på justitiedepartementet flöda fritt helt enkelt. Fördröjningen i sig har jag naturligtvis ingenting emot, men den får inte användas som valtaktik för att undvika debatt. Bodström gör i samma artikel ett intressant uttalande om FRA-lagen:

”För det första så har vi blivit anmälda till EG-domstolen vilket är ganska anmärkningsvärt. Det andra skälet är Ipred-lagen som gör att flera teleoperatörer säger nej och säger att de nu slutar med att spara de här uppgifterna, vilket har blivit ett stort problem för polis och åklagare. Sedan har vi FRA-lagen där man sparar alla samtal.

Den andra artikeln är en intervju med vår nuvarande upphovsrättslagsutredare och tillika ordförande för Svenska föreningen för upphovsrätt,  Jan Rosén. Visste ni förresten att det i en central del av TPB-domskälen hänvisas till en artikel av Jan Rosén. Denna artikel slår fast att TPB:s verksamhet är olaglig. Jag kan förstå att man refererar till allmänna resonemang om rättstillämpning men att hänvisa till en artikel där de åtalades skuld i det fall som just är uppe för prövning slås fast – är det ändå inte litet märkligt? Pirater kallas i samma artikel, om jag minns rätt, för ”digitala maoister”. Det känns som att det finns ett litet uns av värdering inbakat i det begreppet…😉 Man kan ju förresten undra vad motsatsen skulle vara. Analoga kapitalister månne…

Nå, nu sysslar jag inte med olaglig fildelning själv (om man nu inte med mina åsikter om upphovsrätten ändå räknas som pirat), men man kan ju ändå fascineras litet över ordvalet som verkar mer hämtat ur en politisk stridsskrift än en seriös tidskrift.

5 Responses to “Piratpartiet och den ideella upphovsrätten”

  1. emma Says:

    Mycket intressant läsning, tack Tor.


  2. […] Tor M däremot lyfter frågan om citaträtt och visar hur den hamnar i konflikt med den ideella upphovsrätten. […]


  3. ”Citaträtten” (som för övrigt inte är en självständig ”rätt”, utan ett undantag från upphovsrätten) innebär inte att man generellt får använda delar av andras verk för vilket syfte som helst, utan att man får referera till det ursprungliga verket genom att återge det man syftar på. Det normala är att man då också anger källa, så att läsaren kan kontrollera att citatet är korrekt, men det behövs rimligen inte om källan är uppenbar.

    Att använda samplade ljudfragment från andras inspelningar för att skapa ny musik må vara försvarbart, men det är inte citat om inte den nya musiken uttryckligen ”handlar om” eller kommenterar de inspelningar som används. Kommentaren behöver inte vara verbal eller ens särskilt seriös, men förlagan bör åtminstone gå att identifiera om man vill kalla resultatet för ett citat. Att bara använda någon annans verk som dekorativ bakgrund eller ljudmatta duger inte.

    Gränsdragningen mellan det ena och det andra är inte helt enkel, och jag tycker problemet illustreras väl av Johan Söderbergs remixar, särskilt ”Read My Lips” som SVT brukade sända i programmet Kobra. Orden var George Bush den äldres kampanjmotto i 1988 års amerikanska presidentval, och förlagan är därför tydligt identifierad, även om det kan diskuteras vilket budskap Söderberg vill framföra när han sätter en lampskärm på Bush.

    Om en återgivning godkänns som citat, då tycker jag inte att man kan hävda intrång i ideell rätt, alldeles oavsett huruvida citatet innebär en hyllning eller ett förlöjligande av förlagan. Att klippa in 20 minuter spelfilm mellan två femminuters reklaminslag är inte ett citat som bidrar till förståelsen av reklamen, utan bara ett sätt att locka publik till densamma. Det är inte heller citat när Sverigedemokraterna spelar Ulf Lundells musik på sina valmöten, men huruvida Lundell kan hävda intrång i ideell rätt med hänvisning till skilda politiska åsikter är en annan femma (jag anser inte att han kan det; upphovsrätten skall inte ensidigt användas som slagträ gentemot åsiktsmotståndare).

    Att försämra den tekniska kvaliteten kan nog vara en kränkning, om försämringen går utöver vad som krävs för att verket skall kunna visas med enklare medel än upphovsmannen haft i åtanke. Innan färg-TV blev vanligt på 1970-talet visades mängder av spelfilm i svart-vitt, trots att biografförlagorna var i färg, och om någon filmmakare blev ledsen över det så var det nog mer på grund av en avog inställning till televisionen som sådan än på grund av färgens betydelse för just hans film. Om någon idag skulle komma på tanken att konvertera en färgfilm till svart-vitt för att sända den tillsammans med annat utbud i färg, bara för att filmen skall se ”gammal” ut, så skulle det nog resas invändningar mot det.

    Själv skulle jag invända om något jag skapat distribuerades med DRM (inklusive scramblade TV-kanaler), men jag tvivlar på att någon domstol skulle erkänna det som en kränkning av min ideella rätt. Jag lär i stället få göra uttryckliga förbehåll mot sådan distribution i de avtal jag ingår (om något avtal behövs), och då handlar det om de ekonomiska rättigheterna, inte de ideella (att jag har ideella grunder att motsätta mig kodningen är en annan sak).

  4. Tor M Says:

    Tack för kommentarerna.

    Anders Andersson,
    Jag menade inte att man nödvändigtvis måste se piratpartiets idé om fri sampling som en form av citaträtt (på piratpartiets hemsida beskrivs dock bearbetning av gamla verk som en form av citat). Min poäng var snarare att både fri sampling och en utökad ”citaträtt” för andra typer av medier än text kan påverka hur långt den ideella upphovsrätten sträcker sig. Därför är det nog klokt att inte kategoriskt avfärda förändringar av den ideella rätten.

    Jag föreställer mig att en sådan här utökad ”citaträtt” skulle kunna vara till nytta för t ex. dokumentärfilmare. Eller kanske någon som gör en radiosändning/podcast om musikhistoria eller liknande. I det sammanhanget skulle källan enkelt kunna presenteras så som normalt sker vid textcitat.

    I USA delar man upp fair-use i ”derivative” och ”transformative”. Möjligtvis kan man låna litet från deras idé om transformativa verk om man vill införa fri sampling.

    Vi verkar dela uppfattning om Sd:s användning av Ulf Lundells musik. Samma fråga har ju för övrigt kommit upp i USA om jag inte minns fel, där republikanerna använt musik på partikonvent trots att upphovsmännen inte samtyckt. Av ren nyfikenhet undrar jag dock, var går gränsen för dig? Vad tycker du borde vara att anse som ett intrång i de ideella rättigheterna?

    Förresten, du beskriver citaträtten som ett undantag till upphovsrätten och även om jag håller med om att det inte handlar om någon självständig ”rätt” och jag förstår att du beskriver det på detta sätt på grundval av hur lagen är utformad, så tycker jag ändå att det känns mer givande att betrakta hela upphovsrätten som ett undantag till public domain och yttrandefrihet. Det är även ett synsätt som jag även berörde litet i mitt inlägg om Externaliteter och förlängning av upphovsrättens skyddstid.


  5. I princip medger svensk upphovsrättslag citat av vilka verkstyper som helst, samt av alster som omfattas av ”närstående rättigheter” (framföranden, ljud- och bildupptagningar, radio- och televisionssändningar samt kataloger), dock ej av fotografiska bilder. Svårigheten är tillämpningen, som enligt 22 § skall följa ”god sed” på området. Jag menar alltså att den ideella rätten inte hindrar citat som görs enligt ”god sed”. Den som inom lagens råmärken citerar ur en film riskerar kanske i praktiken att ändå få ett surt kravbrev från filmbolaget utan att fallet någonsin går till prövning i domstol.

    Det amerikanska begreppet ”fair use” omfattar allt möjligt som vi i Sverige har skrivit särskilda undantag för, inbegripet citat och privat kopiering. Citat torde innefattas bland de transformativa verken, men jag ser inte hur ”fri sampling” skulle bli mer tillåten i Sverige bara för att vi kallar processen ”transformativ”. Min uppfattning om vad som är citat redovisade jag i förra kommentaren.

    Jag är spontant skeptisk till tanken att vi skulle ha något positivt att hämta ur amerikansk upphovsrätt; framför allt kan det vara direkt olämpligt att flytta rättsliga begrepp från en jurisdiktion till en annan (vi ser just nu hur ACTA används för att exportera IPRED till länder utanför EU).

    Till kränkning av den ideella rätten räknar jag att man återger någon annans verk i sådan form eller under sådana omständigheter att upphovsmannens syfte med verket eller dess konstnärliga kvaliteter helt förfelas. Det kan handla om en språkligt undermålig översättning eller en filmatisering som missar väsentliga delar av den litterära förlagan. Ett exempel skulle vara att man klippte bort allt filosoferande om kraftens goda och dåliga sidor ur Star Wars för att enbart låta publiken frossa i stridsscener och tekniska specialeffekter, men ändå kalla resultatet ett verk av George Lucas. Detta hindrar nu inte att man gör en tekniskt inriktad dokumentär om George Lucas insatser på specialeffektområdet och klipper in några av de häftigare scenerna som illustration, för då är man öppen med att det är fråga om citat ur Lucas verk, inte verket i sig.

    I praktiken är det sällan som frågan om den ideella rätten väcks, eftersom själva återgivningen i sig ofta behöver upphovsmannens medgivande, och då har han ju möjlighet att säga nej till den användning som han själv inte godkänner. Att tvisten mellan TV4 och Eriksson/Sjöman alls uppstod berodde på att de inte hade avtalat om reklamavbrotten i förväg, något som TV-bolagen numera är noga med att skriva in i kontrakten.

    Det finns dock vissa situationer där upphovsmannens medgivande inte är nödvändigt för en återgivning, exempelvis vid högläsning ur en utgiven bok, och då kan upphovsmannen ändå hävda sin ideella rätt. Det kan han rentav göra när någon framställer enstaka exemplar av hans verk för privat bruk i hemmet, fast hur det skulle gå till vet jag inte – kanske ännu ett spännande användningsområde för IPRED? Det är bara arkitekter och formgivare som får finna sig i potentiellt ”kränkande” ändringar av deras byggnadsverk respektive bruksföremål.

    Sedan bör det framhållas att ideell rätt endast gäller verk med en fysisk person som upphovsman samt konstnärliga framföranden och fotografiska bilder, men inte övriga alster som bara omfattas av de närstående rättigheterna (ljud- och bildupptagningar, radio- och televisionssändningar samt kataloger). Ideell rätt existerar inte heller som begrepp i den amerikanska upphovsrättslagen, utan USA brukar hänvisa till konsumenträtten för att hindra att vad skräp som helst ges ut under en känd författares namn. I USA går det alltså inte att stämma TV-bolagen för att de visar film mellan reklaminslagen (eller tvärtom).

    Vi är också överens om att hela upphovsrätten i princip är ett undantag från naturtillståndet, men sedan finns det alltså undantag från denna rätt såsom citat och privat bruk, liksom undantag från det nämnda undantaget för privat bruk beträffande exempelvis byggnadsverk och datorprogram. Det är ju inte konstigare än att det kan finnas en eller flera öar i en sjö på en ö i en sjö på en kontinent i ett hav


Kommentarer inaktiverade.