Brott mot lagens anda?

januari 9, 2010

Peter Sunde beskriver på sin blogg en teknisk lösning som skulle kunna reducera risken för att utsättas för FRA:s övervakning. Denna tekniska aktivism tycker Andreas Ekström är ett uttryck för maktberusning och odemokratiska tendenser eftersom det går, som han upplever det, stick i stäv med de demokratiskt valda lagstiftarnas intentioner. Jag antar att man kan likna hans reaktion en aning vid advokat Danowskys reaktion på Tele2:s planer på att förkorta lagring av trafikdata. Ekströms inlägg i sig finner jag inte särskilt intressant i just detta fall, men kommentarerna håller en, med tanke på hur tongångarna brukar gå, överaskande hög kvalitet och är klart läsvärda.

Rasmus Fleischer skriver t ex. klokt:

Precis, vi ska inte låta sinnet för proportioner blåsa bort. Vilket är vad som sker när att kringgå en lag jämställs med att bryta en lag.
Menar du på allvar, Andreas, att det är i princip förkastligt att kringgå en lag? Det skulle alltså innebära en moralisk förpliktelse inte att lyda lagarna, utan att lyda någonting sådant som “lagarnas anda” som inte är demokratiskt framröstad och som på något vis ska tolkas fram. Jag tror man landar i något väldigt underligt då.

Ekström frågar sig i en kommentar ”är vi som medborgare genom FRA-lagens införande […] utsatta för ett demokratiöverfall?”
Det är en fullt rimlig fråga och jag är benägen att svara ”ja”. Jag tror på den representativa demokratin, men den bygger på att våra folkvalda söker mandat för dels den inriktning de tänker driva men även för genomgripande förändringar om sådana planeras. Den som hyser vanföreställningen att FRA-lagen är demokratisk behöver bara läsa Hans Lindblads gästinlägg på Lars-Ericks blogg om att söka mandat. Det finns ingen bättre medicin. Oavsett vad man tycker om proportionaliteten, effektiviteten eller hur regeringen (inte) tagit debatten så kvarstår det faktum att det är en genomgripande förändring av balansen mellan stat och medborgare som våra parlamentariker inte har sökt mandat för.

Tack till Christopher Kullenberg som via sin blogg uppmärksammade mig på diskussionen.

Jag måste förresten passa på att tipsa om inlägget Gamla rättsfall, informationsmonopol och statens ansvar på Staffan Malmgrens blogg om hur många av de rättsfallsreferat som högsta domstolen hänvisar till inte är fritt tillgängliga för allmänheten på grund av upphovsrättsskydd.