Stims fildelningslicens

december 31, 2009

DN skriver att Stim ger upp sin fildelningslicens eftersom bredbandsoperatörerna inte nappade. Informationsansvarig på Stim säger enligt DN att:

”Vi har gjort vad vi har kunnat. Tagit fram underlag som visar att folk vill betala och ställt våra rättigheter till förfogande. Men bredbandsoperatörerna har tagit dåligt ansvar för vad som sker i nätverken”

Jasså, men om nu Spotify klarar att slå igenom utan att priset bakas in i bredbandsräkningen, varför kände sig Stim så beroende av detta? Några möjliga anledningar till att Stim ville ta betalt via ombud och inte egna fristående räkningar (vilket förstås hade varit fullt möjligt) är:

  • Det gör det lättare att nå ut till fler om bredbandsleverantörer kan hjälpa till med reklam och enklare betalningssätt.
  • Det gör det enklare att dölja priset eftersom det bakas in i bredbandsräkningen, vilket i sin tur gör det lättare att ändra priset utan att folk reagerar alltför mycket på det.
  • Det skulle kunna göra bredbandsleverantörerna till en allierad istället för motvillig opponent i kampen mot illegal fildelning.
  • Det gör det möjligt att lämpa över teknisk utveckling och eventuellt även kostnaden för det och risktagandet på en annan part.

Det är märkligt att inga traditionella medier verkar ifrågasätta Stims motiv och huruvida bredbandsleverantörernas medverkan verkligen är en grundförutsättning för att planera ska kunna gå i lås. Idag säljs ju redan böcker, musik och olika slags prenumerationer via från bredbandsleverantörerna helt fristående kanaler. Varför skulle inte Stim kunna göra detsamma?

Har de månne svårt att leverera en licens som omfattar så mycket musik och vars begränsningar är tillräckligt tydliga för att folk ska vilja ha den. När de påstår att det finns betalningsvilja är frågan om det är en allmän vilja att kompensera musikartister eller en mer specifik vilja att köpa en sådan licens som Stim hade tänkt sig. Stim har uppgett att de inte är skickade att utveckla det tekniska system som krävs för att kartlägga licensköparnas musiklyssningsvanor men att bredbandsleverantörerna skulle vara det. Det är naturligtvis helt felaktigt och inga andra näthandlare har samma avvaktande och passiva inställning till sitt eget ansvar. Dessutom har Stim ju själva gjort undersökningar med mindre testgrupper där också statistikinsamlingen gjorts helt oberoende av bredbandsoperatören, så helt hjälplösa är de nog inte.

Oviljan att själv göra en insats kan bara tolkas som att Stim i bästa fall är en handlingsförlamad organisation som inte kan sätta kraft bakom sina uttalade ambitioner, eller i värsta fall att de inte själva tror på sitt förslag utan bara använder det som ett utspel för att ge sken av handlingskraft och på så vis skaffa sig några illa förtjänta fördelar i den politiska diskussionen kring dagens upphovsrätt. Själv är jag nog beredd att de dem ”the benefit of the doubt”, så jag tror på den första förklaringen men att de dolda motiven i listan ovan också kan ha viss betydelse.

Stim tillåter ju nu förresten CC-licensiering fast med en mycket begränsad licenspalett. Eftersom det går att undanta ett specifikt verk från att omfattas ekonomiskt av Stim-avtalet, borde det inte också vara möjligt att fritt välja vilka av ens verk (om man är Stimansluten) som ska omfattas över huvud taget? Då skulle ju människor kunna licensiera sådana verk helt fritt.

Se även Kulturbloggen och skriver om Stim. Christian Engström skrev nyligen intressant om Stim och herrelösa verk.

One Response to “Stims fildelningslicens”


  1. […] att erbjuda fildelningsabonnemang i samarbete med Stim, men som jag beskrivit i ett tidigare inlägg kan de göra det helt på egen hand om de bara vill och skälen till att de inte gör det kan […]


Kommentarer inaktiverade.