Public Domain-dagen

december 31, 2009

Mathias Klang på bloggen Techrisk uppmärksammar att det imorgon är Public Domain-dagen. Nu tror jag väl i och för sig att upphovsrättens skyddstid löper 70 år från dagen för upphovsmannens frånfälle, men även om det inte är knutet till nyåret (edit: minata påpekar i en kommentar nedan att det faktiskt alltid är knutet till nyår) så är det välkommet att uppmärksamma vilken rik skatt vi har i form av de verk som inte omfattas av upphovsrätten. En skatt som skulle kunna bli ännu större om vi bara begränsade längden på skyddstiden kraftigt.

Utöver de utländska upphovsmän som Klang nämner finns det fler public domain-händelser att se fram emot under året som kommer:

För att få litet perspektiv på tidsrymderna tycker jag Selma Lagerlöf är ett bra exempel att lyfta fram. Hon föddes 1858. Det är samma år som den revolutionerande Bessemermetoder för stålframställning togs ibruk här och det var också under 1850-talet som man började bygga järnvägen Sverige:

Selma Lagerlöf dog några dagar efter att finska vinterkriget tog slut 1940:

Om några månader går upphovsrätten till hennes verk ut. I en tid då vi har ny teknik, större välstånd och ett helt annat samhälle:

Är det rimligt att vi har en upphovsrätt som sträcker över sig så långa tidsspann?
Den unge musiker som imorgon dag skriver en låt åtnjuter ett skydd som inte går ut förrän år 2140 (förutsatt att denne är 20 år gammal och lever i ytterligare 60 år). Ta en titt på bildserien ovan och försök föreställ dig hur samhället kommer att se ut år 2140.

7 Responses to “Public Domain-dagen”

  1. minata Says:

    citat:
    ”Nu tror jag väl i och för sig att upphovsrättens skyddstid löper 70 år från dagen för upphovsmannens frånfälle”

    Du har fel!

    Public Domain infaller dödsår plus ett plus sjuttio och alltid 1 januari.

    Selma Lagerlöf, 1940 + 1 + 70 blir Public Domain 1 januari 2011.

  2. Tor M Says:

    Hej minata, det stämmer som du säger. Jag ser det nu när jag läst upphovsrättslagen (”utgången av sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled”) litet noggrannare också. Tack för påpekandet.

  3. minata Says:

    Argumentet för en skyddsperiod liv plus x år är att, om du vet dödsåret, du vet när verket är i Public Domain.

    Inget behov av registrering av verk behövs göras.

    Dock, registrering sker vid pliktexemplar, anmälan av musikverk till STIM, betalning till NCB (skivor), ISBN och så vidare.

    För en skiva gäller ring med P – skyddsperiod 50 år från inspelningsåret. EU-parlamentet har höjt detta till 70 år.

    Projekt Runeberg har tolkat upphovsrättslagen att en periodisk tidning är Public Domain när 70 år har gått sedan publiceringsåret. Lustigt att det är Projkt Runeberg som får tolka lagen.

  4. Tor M Says:

    ”Argumentet för en skyddsperiod liv plus x år är att, om du vet dödsåret, du vet när verket är i Public Domain.”

    Ja, det är ett praktiskt argument, men väger inte speciellt tungt om man ser till helheten. Om man ser upphovsrätten som ett sätt att ge incitament till skapande är det ologiskt att koppla skyddstiden till tidpunkten för upphovsmannens död (men rätten att erkännas som upphovsman kan/bör naturligtvis ändå löpa minst livet ut). Såvida man inte kan ge ett bra svar på varför yngre upphovsmän behöver längre skyddstid och ett bättre investeringsskydd än äldre upphovsmän då.

    Såvitt jag förstår har Projekt Runeberg gjort en felaktig tolkning. Det är kanske någonting du kunde upplysa dem om.

  5. Mumfi Says:

    Rätten att erkännas som upphovsman bör gälla för alltid.

  6. Tor M Says:

    Mumfi,

    om du skapar ett verk som får lång livslängd är det troligt att det kommer att uppskattas av många människor och röna stor uppmärksamhet. Jag tror att din möjlighet att erkännas som upphovsman därmed till stor del garanteras av sociala normer och det faktum att verket är välkänt. Det finns t ex. ingen anledning att ”skydda” Vivaldi, eller ens ens mindre kända historisk tonsättare, eftersom ingen rationell människa idag skulle få för sig att påstå att det var de som skapat musiken. Ett evigt lagskydd torde alltså vara överflödigt.

    Sedan måste man nog skilja på den positiva respektive negativa rätten till erkännande: ”de som använder ditt verk måste ange ditt namn” respektive ”de som använder ditt verk får inte ange någon annan upphovsman än dig”. Om man alls erkänner en positiv rätt till erkännande så tror jag inte att den behöver sträcka sig så långt eftersom det som sagt finns starka sociala normer som ordnar detta i alla fall.

  7. Peter Says:

    En bild säger mer än tusen ord. Du lyckades ju säga precis samma sak som jag gjorde fast jag behövde 6000 tecken…


Kommentarer inaktiverade.