Frihet till – frihet från

december 31, 2009

I en kommentar till ett blogginlägg om moderaternas kursändring för upphovsrätten beskrev Mark Klamberg nyligen hur han menade att man kan uppfatta upphovsrätten som en negativt definierad rättighet:

Tor tar delvis ansats i skillnaden mellan negativa och positiva rättigheter när han skriver ”det är skillnad mellan att freda sig från andras intrång i ens egna frihet och att vilja diktera hur andra människor, som på intet sätt skadar eller berövar dig något, ska bete sig i förhållande till dig.” Det är ett argument som förtjänar lite eftertanke.

Kulturella rättigheter kan både definieras negativt och positivt. Rätten till att få utöva kultur utan att andra hindrar en från detta är en negativ rättighet. ”Rätten” att få ekonomiskt bidrag från staten att utöva en viss kulturform (se debatten om de fria teatrarna på DN Kultur) är en positiv rättighet.

Jag kopplar ju upphovsrätten till principen om att ingångna avtal ska hållas, pacta sunt servanda. Staten ska se till att det finns mekanismer för att upprätthålla denna princip, vilket kräver att det även finns mekanismer för att förhindra upphovsintrång från andra. Att förhindra upphovsrättsintrång kan man därmed se som en negativ rättighet (om man nu tycker att endast negativa rättigheter ska skyddas av staten).

Som jag skrev i ett svar till Mark kan upphovsrätten inte bygga på avtalsrätt. Anledningen är att någons befattande med föremålet för ett kontrakt inte automatiskt gör att personen ingår ett kontrakt, dvs. det saknas den typ av virala transitivitet som skulle vara nödvändig för att den tredje part som inte ingått något kontrakt men ändå fått tillgång till ett verk skulle omfattas av några speciella förpliktelser i förhållande till upphovsmannen.

Argumentet för att upphovsrätten skulle kunna vara en negativt definierad frihet (”frihet från”) är intressantare tycker jag. Om det är så att fler liberaler ser det på det sättet skulle det kunna utgöra en bromskloss i strävan efter reformer på området. Som jag ser det måste emellertid en negativt definierad frihet utgöra ett skydd mot något slags intrång eller skada.

Möjligen kan man tolka vissa ideella rättigheter som negativa friheter om man tolkar en människas anseende som en mer eller mindre integrerad del av hennes person – att slippa att få sitt anseende skadat eller att slippa osanningar om att någon annan skapat någonting som i själva verket hon har gjort (eller det omvända – att hon skapat någonting som i själva verket någon annan ligger bakom). Man kan också komma fram till liknande slutsatser genom att se en människas verk som en del av hennes identitet. Anledningen till att vi t ex. har religionsfrihet är, som jag ser det, inte att religion i sig har något slags särställning utan snarare just för att religionen utgör en väldigt stark del av vissa människors identitet (och kan ge en känsla av mening). Den är alltså ett exempel på hur det är önskvärt att människor inte hindras från att forma sin egen identitet. Men på samma sätt som det måste vara tillåtet att kritisera religioner, kan det inte finnas någon absolut frihet från vad som upplevs som kränkningar av ens upphovsmannaskap. En fråga jag ställer mig är om det är konsekvent att tillåta en konstkritiker att skriva sådant som gör att upphovsman känner att dess anseende och värdighet kränks samtidigt som lagen hindrar vissa nytolkningar av verken även om den objektiva/subjektiva kränkningen i det senare fallet skulle kunna vara mycket mindre. Varför får upphovsmannen utsättas för (upplevda) kränkningar i ord, men inte i bild, musik eller någon annan form?

Så till de ekonomiska rättigheterna: ensamrätten till exemplarframställning och tillgängliggörande för allmänheten. Här måste man nog skilja på två saker:

  1. valet att för första gången göra ett material tillgängligt för allmänheten
  2. därefter gjorda exemplarframställningar och tillgängliggöranden

Den första punkten hänger ihop med möjligheten att välja vad man presenterar för allmänheten och utgör därför ett sätt att styra över allmänhetens bild av en. Det skulle därför gå att hävda att den på sätt och vis hänger ihop med de ideella rättigheterna. Punkt nummer två har emellertid endast att göra med den ekonomiska delen av upphovsrätten. För att få det till en negativt definierad rättighet måste man specificera någon typ av skada som ett intrång i denna ensamrätt vållar. För att det inte ska bli ett cirkelresonemang måste denna skada också mätas utifrån en ”baseline” som inte bygger på det lagstadgade privilegiet till ensamrätt. Jag kan inte se någon sådan skada och drar därför slutsatsen att upphovsrättens ensamrätt till vidare spridning av ett redan publicerat verk är en positivt definierad frihet (”frihet till”).

One Response to “Frihet till – frihet från”


  1. […] vara en intressant integritetsfråga”. Jag återknöt också till detta i inlägget Frihet till – frihet från. Jag kan nu efter att ha läst denna artikel se denna min intuition i ett klarare ljus. Denna rätt […]


Kommentarer inaktiverade.